153 med dess biskop - anläggandet av kloster och allmänt intresse för andlig verksamhet - detaljhandelsmonopol för städernas borgare och därmed förenat förbud mot landsköp - samt slutligen monopol för vissa orter att handla på vissa områden, alla bidrager till städernas uppkomst och tillväxt, mer eller mindre understött av överheten/kungen, somkan ha eller förskaffa sig ett ekonomiskt intresse i den ena eller andra av dessa verksamheter. Ekonomiskt innebär detta även att livsmedelsproduktionen har tagit sådan omfattning att en del av befolkningen kan friställas för andra uppgifter, såsomhandel och andliga eller intellektuella sysselsättningar. Innan framställningen om kungens lagstiftningsmakt lämnas bör en kort översikt vara på sin plats somdå närmast har att behandla de faktorer somhar medverkat till denna lagstiftningsmakts utveckling och som samtidigt varit de yttersta drivfjädrarna till detta ingripande. Till en början må erinras om att folket i det germanska samhället får anses i princip inneha den suveräna makten över sin rätt och att denna rätt utövas på det gemensamma tinget. Undantag får här anses föreligga ifråga om befälsrätten vid krigståg, som i princip här liksom hos de allra flesta folk ligger hos en befälhavare, vilken hos oss får ha ansetts vara kungen eller dennes ställföreträdare jarlen. I den mån fast bosättning kommit tillstånd övertages tingets rättsförhandlingar mer och mer av särskilda förtroendemän. Hos oss har därvid denna uppgift övertagits av nämndemännen, vilka möjligen vid något tillfälle har varit den bofasta befolkningens män vid en möjlig administrativ indelning. Detta spörsmål kommer att närmare bli behandlat i en senare avdelning av denna framställning. Under 1200-talets lopp blir sjötågen i formav ledungen allt mer otidsenliga även om de sporadiskt förekommer, särskilt i form av ”korståg” till och mot olika stammar i Finland och i gränsområdena till Ryssland. I stället utvecklas försvarsväsendet dels i form av bepansrat rytteri, dels även i form av fasta borgar med inlagda garnisoner, för vilka det kräves underhåll i form av livsmedel av olika slag samt alla andra förnödenheter, som åtgår för mänskligt liv. Underhållet av borgarna och deras besättningar ordnades i form av slottslän, vartill avsattes den närmast borgen omgivande landsbygden. Den rätt som kungen i egenskap av befälhavare över ledungsflottan hade utövat kom genom den nya organisationen att övergå till en befälsrätt över borgarna och de där inlagda garnisonerna. Härvid utvecklas ett särskilt befäl i formav kungliga fogdar somhöll slotten och borgarna för kungens räkning. Förvaltningen av landet lades i händerna på en grupp av kungens egna män som genom trohetsförhållande och särskilda eder var bundna till honom. Särskilt gällde detta de stora jordägarna, somi sin tur behärskade landskapstingen och ofta som lagmän var landskapstingens ledare. Institutionen emanerar troligen från de gamla landens hövdingar, men dessa lagmän kommer och mer att stå i speciellt trohetsförhållande till kungen och därmed betraktas som hans män.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=