144 gods i Västmanland, såsom Ängsö och Grönö, utan även i flera släktled lagmansämbetet i detta landskap. Att detta stadgande kommit att inflyta i VmL kan alltså bero på såväl biskopens ställning som dominikanerbroder och alltså kännare av Thomas^ av Aquino skrifter, som närmare skall beröras längre fram, som även på att släkten innehade lagmansämbetet och därigenomkomatt utöva ett väsentligt inflytande på tillkomsten av VmL och därmed också på denna lags stadgande i R 19. Det har ovan angivits att stadgandet omkungens utforskningsrätt ifråga om sanningen kan ha hänfört sig till kvardröjande landskapspartikularism eftersom MELL inte på en gång komatt tillämpas i de olika landskapen utan först efter hand. En annan förklaring somhar ett visst samband med den nu angivna är att i många fall och i många landsändar det gamla systemet med edgärdsmannaförfarandet levde kvar, även om bevisning genom vittnen och genom nämndens utforskande och uttalande allt mer komatt tränga igenom. Just här har talet om sanningens utletande måhända sin största relevans. Kungen behöver inte känna sig bunden av det bevisförfarande som använts utan kan ha möjlighet att gå fram på andra vägar och därmed också jämna vägen för nyheter på deta område. Det behöver självfallet inte innebära att man kom att tillämpa vad vi i modern tid kallar fri bevisprövning. Det kan innebära att man inte ansåg att kungen skulle vara alltför hårt bunden av de gamla formerna. En parallell till denna kungens utletande av sanningen synes mig vara det upprepade åläggandet för häradsnämnden att vid edsöresbrott utforska vad som ägt rum. Den skall uita^^ huat sant um eller liknande uttryck för samma sak. Det upprepade framhållandet härav i edsöresrätten ger närmast anledning att antaga att det här är något nytt sominföres. En genomgång av dessa stadganden ger vid handen att dylika uttryck finnes i samtliga landskapslagar. I ÖgL E 2 pr, 2: 2, 3 pr, 5 pr, 7 pr, 10 pr, 10:2, 29, i UL Kg 4 pr, 4:1,6 pr, i DL E 3 pr, varjämte 6:3 har ett något avvikande uttryck wtan kunungir will per wmsannind skupa. i VmL Kg 1 pr, 1:1,3 pr, i SdmL Kg 4:1,6 pr, i HL Kg 1, 3 pr i VgL II Addit. 7:9, 11, 12, 16, 18,21 och 25. Kravet på sanningens utforskande ställs med andra ord inte bara på kungens dömande verksamhet; det är redan ställt vid edsöresrättens införande genom Alsnö stadga 1280 och det ställes då inte på kungen utan på det organ som landskapen förfogade över för att utforska sanningen, nämnden, v^armed förstods häradsnämnden. Så vitt vi vet är det dock inte inom landskapen, som SoDFR'X ALi , Ordbok öfver svenska medeltidsspråket. Lund 1891-1900, s. 999, s.v. vita I. 1) se till, se efter., (söka) taga kännedomom, (söka) taga reda pä, undersöka.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=