143 hedhr ok äru, Tiuuomok ilgidrninx mannomskam ok förderuilse äpte brutum tera. Vad som här uttalas är inte så mycket någon formav inkomstutjämning utan snarare att kungen skall se till att var och en får sin rätt och får behålla sin egendom. Uttrycket/rzc/ ochfrälse är en sammansättning somofta återkommer och som endast innebär att allmogen skall skyddas för övergrepp från den beväpnade delen av samhället, vilket i sak innebär adeln. En avsevärd del av stadgarna från denna tid inskärper också behovet av ett sådant skydd från kungens sida, och frid och frälse innebär helt enkelt allmogens skydd för övergrepp. För att återgå till stadgandet i VmL R 19 samt MELL R38 och KrLL R41: 1 så är ordalydelsen i dessa i stort sett densamma. Vad som är märkligt är att kungen skall pröva eller utleta sanningen medan lagmannen prövar vad somär lag. För att denna motsättning skall vara meningsfull måste den innebära att det föreligger en skillnad mellan den kungliga prövningen omvad som är sanning och lagmannens angivande om vad som är lag, varmed man, när det gäller VmL, måste förstå vad somär landskapets lag vid detta tillfälle. Eftersomvi vet att landslagen inte kom att tillämpas i alla landskap vid samma tillfälle, så blir stadgandet om kungens prövning meningsfullt på det sättet att hans prövning måste innebära att han sökerfå enför hela riket enhetlig tillämpning, även i de fall där de olika landskapen kan ha olika sedvänjor. Detta kan gälla även för stadgandet i KrLL, eftersom vi endast genom en handskrift vet att densamma möjligen av kungen blivit stadfästad medan ännu 1436 HL tillämpades och det alltså ända fram till 1442 fanns en landskapspartikularism, som man måste ta hänsyn till. Övergången till landslagen har med andra ord inte varit så enkel som man hittills haft anledning tro utan kan ha varit full av lokala besvärligheter. I samband med stadgandet i VmL kan det vara av intresse att fästa uppmärksamheten på några personförhållanden inom Västmanland. Kännedomen om Thomas’ av Aquino verksamhet somförmedlare av de aristoteliska tankegångarna har förnämligast skett genom framstående dominikaner. Från 1309 och fram till sin död, troligen 1329 innehades biskopsstolen i Västerås av Israel Erlandsson av Finstaätten och son till Erland Israelsson, som var gift med en dotter till Johan Ängel d.ä. Biskop Israel nämnes redan 1288 som dominikanerbroder i Sigtuna och sedermera från 1305 angiven somdiffinitor vid provincialkapitlet i Skenninge. Han var broder till Ragnhild Erlandsdotter, som efter att ha varit gift med den 1280 avrättade Johan Karlsson av Fånöätten, gifte omsig med sedermera riksrådet och lagmannen i Västmanland Magnus Gregersson.'*° Det fanns alltså anknytningar till de i Sverige vid denna tid ledande stormannaätterna Finstaätten och Ängelätten.Folkungaättens s.k. oäkta gren innehade inte bara Uttrycket tillhör vad som kallas synonvmpar, varav KS är så rik. Mobfrc., Konungastyrelsen. lin filologisk undersökning s. 113 samt 124. Ä.sv.fr. I, 1 s. 38. ■" Ä..sv.fr. I, 1 s. 43.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=