137 brott mot riket har i MELL hänförts till högmålsbalken, som har en hårdare straffläggning är edsöresrätten. Här föreskrives stegling av man och stening av kvinna. Det finns all anledning att se dessa bestämmelser som en koncession till kyrkan och hit hör även de s.k. förgörningarna liksom även mordbrand, där gärningsmannen tages på bar gärning och på denna grund skjutes in i elden. Högmålsbalken innehåller alltså en blandning av åtskilliga stadganden, som närmast utmärkes av att en avsevärd straffskärpning här föreskrivits. Att kyrkligt inflytande här varit rådande framgår än tydligare av vissa stadganden i KrLL H, somtill övriga brott lägger självmord i H4 samt tidelag i H 14. Såväl MELL som KrLL anger i resp H 12: 1 och H 14 högmålsbrotten som urbota brott, som alltså går på liv och gods och inte kan sonas med böter över huvud taget,‘^ vilket redan detta markerar en skärpning gentemot straffen och påföljderna enligt edsöresrätten. Som bekant komMELL att sakna Kk efter den protest somklerkerna levererade vid mötet i Örebro den 8 mars 1347. För kyrkan måste detta ha upplevts som en allvarlig brist då det var kyrkan som i stor utsträckning komatt ansvara för familjelivet och dettas anknytning till de religiösa förskrifterna. Det är möjligen som en följd av denna brist som man har att se det i övrigt rätt märkliga lagkomplex som går under beteckningen Gamla Straffordningen med datering till år 1439. Den har utförligt behandlats av J. E. Almquist i Svensk Juristtidning 1960 s. 503-510 samt 1961 s. 31-40, i den senare uppsatsen dock huvudsakligen till frågan omincestbrottets straffbarhet i vårt land. Det väsentliga i denna lagstiftning synes vara att man sökt dra gräns mellan kyrkligt och världsligt åtal av dessa förseelser samt påföljderna för desamma. Dessutom innebär den att dessa brott kompletterar högmålsbalken i MELL till större likhet med den i KrLL. Varken kung, riksföreståndare eller annan representant för den högsta världsliga makten synes ha deltagit i förfarandet i Jacobs kyrka i Stockholm. Den skulle alltså vara en produkt av rådets makt och inte minst kyrkans, vilket markerats genom ärkebiskopens ordförandeskap. Sammankomsten ägde rum samma år somErik av Pommern avsattes somsvensk kung. Genomdessa stadganden har man otvivelaktigt sökt kompensera landslagens brist på kyrkobalk. I enlighet med principerna för landskapsrätten gällde de olika lagsagornas kyrkobalkar när enighet inte kunde ernås ifråga om gemenkyrkobalk till MELL. Ifråga om tidelagsbrottet torde UL:s Kk 15:8 ha lämnat vissa riktlinjer medan däremot mcestbrotten i äldre tid inte hade samma valör somde komatt få genom kyrkan. Av den Almquistska utredningen i SvJT 1961: 38—40 framgår att de kyrkliga representanterna inte ens dragit sig för förfalskningar för det fromma ändamålets skull samt att även lagmännen sökt smussla in i sina böcker bestämmelser om straff för frändsämjespjäll av olika grader. Härvid har reforMELL s. 220 anm 45. sam
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=