130 ning ridit eriksgatan, somgivit honom kontakt med landskapen. I KrLL Kg 4 § 7 anges som sjunde artikel omkungens ställning till gällande lag att förändring i lagen inte kan ske utan allmogen fria vilja och med dess samtycke. I MELL och valstadgans sjätte artikel anges att lagen skall vara stadfäst av förutvarande kungar. Denna sista bestämmelse återfinns inte i den stadfästa KrLL, och fråga är omdetta utelämnande skett med avsikt. Det skulle i så fall betyda att eftersom MELL och landskapslagarna med undantag av UL, SdmL samt HL genom denna bestämmelse blivit formellt upphävda så skulle nu endast den stadfästa KrLL vara gällande. Så tycks också den allmänna föreställningen ha varit, men eftersomUL och SdmL var stadfästa så kunde kyrkobalkarna i dessa lagar användas som supplerande rättskälla då KrLL inte hade någon kyrkobalk. Det var alltså detta som kom att ske när Karl IX lät trycka landslagen samt de viktigaste landskapslagarna UL, ÖgL och HL, ehuru han då använde sig av den ej stadfästa ÖgL. Det blev dock UL:s kyrkobalk somblev den mest använda, utan tvivel därför att här förelåg medverkan från klerkerna. Det brukar anges somett speciellt drag i KrLLatt dess ingress skiljer sig från MELL:s. Detta är så till vida riktigt som ingressen till KrLL Kg 1 har en mening som ej återfinnes i MELL Kg 1, nämligen 1 pr: Swerikis rike der af hedne Vderld saman komith, afswea och gotha landh; swea kalladis nordan skogh, och gotha sunnan scogh. Twenne dera gothaj suerige, östgota oc Wdesgotha. Eyfindz gota nampn j flerom landom fast standande wtan j swea rike, for thy ath aff som scripten sigher. § 1. Thetta MELL Kg 1 om sju them wt spreddis gota nampn j annor riket hauer i sik -, varefter följer samma lydelse som i biskopsdömen och nio lagmansdömen. Det är inte svårt att i inledningsorden till KrLL återfinna ärkebiskopen Nils Ragvaldssons uppfattning om götafolkens betydelse och måhända kan det ligga något i att man vid viss revision av landslagen fann det lämpligt att inte bara markera att det här rörde sig om en annan redaktion utan också omatt en annan uppfattning omvårt lands betydelse för utvecklingen i Europa nu borde föras ut till andra länder. I varje fall innebär ingressen till KrLL Kg 1 pr samma tankegång somNils Ragvaldsson gav uttryck för vid konsiliet i Basel 1434. Det anses vara det första uttrycket för den götiska riktning som sedermera skulle komma att få så stor betydelse för den svenska fornhistorien. Det återstår ett problemsomhittills endast med lätt hand har berörts. Det är frågan om de kungliga stadgornas ställning i den mån de berörde den lagstiftning somhade utövats av landskapen. Redan tidigare i denna framställning har lämnats en översikt över de viktigaste av de för oss kända stadgorna.Man kan här särskilja två grupper, nämligen dels sådana som har karaktär av gårdsrätter och alltså avser kungens befälsrätt över manskapet i borgar eller i kungens väpnade tjänst, dels också sådana som reglerar det väpnadefrälsets skyldigheter och rättigheter. Skillnaden mellan dessa två kategorier är i vissa fall mycket liten. landh. S. 89 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=