119 För den själländska torde året inte inbjuda till motsägelse då denna kyrkolag i sin epilog upptar detta år som det rätta, då biskop Absalon under Valdemar den stores tid kunde proklamera denna kyrkorätt. Däremot är frågan mer tvivelaktig ifråga om den skånska rätten där årtalet 1174 synes mer stämma med ärkebiskop Eskils tid med trettiofemårs biskopsämbete. Ifråga om Danmark är dock att märka att enligt Weibull, biskopen hade lagstiftningsrätt i fråga omtiondet. Omså varit fallet även i vårt land vet vi inte men det är knappast troligt. Visserligen ha vi först ca etthundra år senare en lagstiftning om tionde i biskop Bryniolf stadga av 1281, men här anger biskopen uttryckligen att min herre konung Magnus i samråd med vårt kapitel förordnat sålunda.^^ Biskopen utfärdar visserligen stadgan men han betonar att det är kungen somhar förordnat ominnehållet. Den norska rätten har en än äldre tradition ifråga omkyrkobalkarnas införlivande med den världsliga lagstiftningen. Här anges för Gulatingsboken att Olav, d.v.s den helige Olav eller Olav Haraldsson, tillsammans med biskop Grimkell på ett ting i Mostra eller Mönstra skulle ha infört kristenrätten i Gulatingets lagting och detta skulle ha skett redan år 1024. Bestämmelserna återfinns i Gulatingsboken kap. 10, 15 och 17. Detta skulle med andra ord vara de äldsta bestämmelserna av detta slag i Norden. Ännu ursprungligare än GulL:s stadganden anses Borgartings kristenrätt vara.^^ Det torde dock vara säkrast om man anser sig kunna spåra gemensam grund för dessa norska kristenrätter, där dock vissa avvikelser föreligga. Någon närmare utredning i spörsmålet föreligger inte och är givetvis svår att åstadkomma med det mycket sporadiska material, somföreligger. Inte heller när det gäller Sverige föreligger något material av den beskaffenhet att man vågar bygga allt för säkra slutsatser. Wilhelm Sjögren har i sin artikel Defornsvenska kyrkobalkarna i Tidsskrift for Retsvidenskab 17, 1904, s. 125-176, behandlat dessa kyrkobalkar med det är huvudsakligen innehållet som där beröres medan själva anslutningen till landskapsrätten inte får någon behandling. Endast de två sista meningarna i uppsatsen antyder problemet som dock anses böra bli föremål för särskild undersökning. Utan att här anspråk på någon sådan skall göras bör dock ett par omständigheter framhållas. Eftersom kyrkobalkarna innehåller vad man vid denna tid förstod med kanonisk rätt, kan dessa balkar inte ha utarbetats före 1200-talets mitt. Vi vet att Wilhelm av Sabina vid sitt besök i landet 1248 föreskrev att Liber Extra skulle anskaffas till domkyrkorna. Att Decretum Gratiani skulle ha funnits vid de svenska domkapitlen redan då är knappast möjligt, eftersom inte ens domkapitelorganisationen förelåg vid denna tid. Följaktligen kan inte WnBUi i. Tiden för de skånska och själländska kyrkolagarnas tillkomst, i Nordisk historia II s. 377. Stadgan finns i nusvenskt återgivande i SLL 5, s. 224. Så anser Robberstad, Rettssoga I s. 156, dock utan att meddela belägg härför.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=