115 Eftersomnamnet Laurencius tidigare förekommit i samband med Vidhems socken, så har antagits att det är denne man med tillnamnet Dyakn som avses och som man antagit skulle var präst i socknen. En sådan kunde dock knappast uppträda som jordägare och beteckningen behöver inte tyda på en klerk utan kan ses somhedersbeteckning för en person med viss boklig bildning eller som till och med endast gått i skola. Denna uppfattning leder till att i B 59 förekommer två Laurencii, den ene med tillnamnet Dyakn och jordägare i Vidhem, den andre troligen någon högre klerk, för vilken Lydekinus förde sin bok. Laurencius är dock en latinisering av det svenska Lars eller Lasse och sålunda ett vanligt namn då och nu. Sedan jag i KLNM20, sp. 339 föreslagit denna lösning har jag funnit att man troligen kan komma ett steg längre. En undersökning av biskopslängderna för Skara i Conrad Eubel, Hierarchia catholica medii aevi, 1. Munster 1913 s. 438, ger vid handen att det funnits två Laurencii på biskopsstolen i Skara, dels Laurentius I (1238—1257), dels också Laurentius II, biskop 1356, stadfäst av påven 1358 och död samma år. Han hade dessförinnan varit kyrkoherde i Berg i Vadsbo härad, kanik, dekan och domprost i Skara, det senare 1354. Motsvarande uppgifter finnas hos Pius Bonifacius Gams, Series episcoporum ecdesiae catholicae, Ratisbonae 1873 s. 339. När det gäller att tidfästa Lydekini bok är spännvidden mycket stor. Bland anteckningarna finnes mycket som sedermera intagits i VgL II och förmodligen är boken ett förarbete till VgL IL Eftersom edsöresbestämmelserna ingick bland anteckningarna måste boken vara skriven efter 1280 och troligen avsevärd tid därefter, då i varje fall biskop Laurentius II :s verksamhet faller inom 1300-talet. Till tidsbestämningen kan möjligen bidraga att på sista bladet i B 58 finnes en berättelse till biskopen i Skara om vad som bl.a. förekommit på mötet i Telge 1345 (SD 3972). Biskop vid denna tid 1350).Möjligen har denne inte haft möjlighet att deltaga i Telgemötet utan i stället låtit sig och stiftet företrädas av den blivande biskopen Laurentius. Denne har insänt en rapport om de kyrkliga ärenden, somvarit före eller som rörde sig omprästernas medverkan vid bröllop och gästabud. Bestämmelserna härvidlag är emellertid stympade och det är svårt att här draga några slutsatser, somkan vara rimliga. När det gäller Lydekinus så finns det en kyrkoherde i S:t Olofs kyrka i Lödöse med detta namn omkring 1330.^^ Så vitt man kan rekonstruera namnen och deras innehavare så skulle alltså Laurentius ha varit kyrkoherde i Berg i Vadsbo härad och han blev sedermera kanik, dekan, domprost och biskop i Skara. Lydekinus skulle ha varit en underordnad prästman, som sedan blev kyrkoherde i Lödöse. Med hänsyn till Adou- Schuck, Lex vestro-gothica recentior i CCSMAE 1946, s. XV med hänvisning till N. Bfckman, Ur vår äldsta bok, 1912 s. 4. Siggo(e) Jonac stake (1341- var
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=