114 utgåva Samling af Sweriges Gamla Lagar (SSGL). Första bandet, Westgötalagen, Stockholm 1827, samt Åke Holmbäcks-Elias Wesséns utgåva på svenska Svenska landskapslagar (SLL), Femte serien, Uppsala 1946. För att i någon mån kunna bedöma tidpunkterna för dessa lagars tillkomst är det dock nödvändigt att granska deras sammansättning i mycket grova drag. Eörst och främst bör framhållas att bägge dessa skrifter är vad man kallar rättsböcker. De är med andra ord inte av kungen stadfästade eller auktoriserade utan privatuppteckningar för bättre minnes skull och för hågkomst varifrån vissa rättsstadganden emanerar. Denna synpunkt ger förklaringen till sammansättningen i vissa fall. Första delen av B 59 består av VgL I, somupptar större delen av vad Wessén kallar B 59a och vars näst sista del utgöres av biskop Bryniolfs stadga, som är daterad till år 1281, vilket samtidigt ger dateringen till hela det föregående komplexet. Detta kan alltså inte vara skrivet före nämnda tidpunkt. Handskriften har sedermera innehafts av en präst, somgjort vissa tillägg till B 59 a, innefattande uppgifter omVästergötlands gränser (VgL IV 10), Västergötlands allmänningar (VgL IV 11), vissa bestämmelser om arv, som modifierar balktextens stadganden och som måste ha tillkommit efter Birger Jarls arvsreform (VgL II Addit. 11: 16), samt bestämmelser omvissa grova förbrytelsers karaktär av urbotabrott (VgL II Addit. 5 pr), de s.k. domarreglerna med betydande inkvisitoriska inslag (VgL IV 12) samt slutligen indelningen av Vidhems socken (VgL IV 13). Den sista anteckningen har föranlett att denna del från och med Västergötlands gränser och till slutet kallas för Vidhemsprästens anteckningar, eftersomWessén antagit att denne man var präst i Vidhems socken. Längst ner på detta folio finns en anteckning omVidhems kyrkas fordringar och året för denna fordran anges till 1325. Texten här är skriven på latin liksom även det avsnitt, där namnet Laurencius förekommer. Man kan heller inte med absolut säkerhet säga att det är samma hand somskrivit detta latin och det föregående. Det kan nämligen vara tillskrivet senare eftersomdet förekommer längst ner på foliet. Den andra delen, av Wessén betecknad B 59 b, innefattar tre komplex, varav det första upptar längder över Västergötlands lagmän (VgL IV 14), svenska kungar (VgL IV 15) samt biskopar i Skara (VgL IV 16), varefter följer edsöreslagstiftningen (VgL II Addit. 7) och Alsnö stadga (VgL IV 19), som avslutar det första komplexet. Det första komplexet skulle då kunna tidfästas till efter 1281, då Bryniolfs stadga givits eller korteligen slutet av 1200-talet. Det andra komplexet av B 59 b utgöres av den s.k. Lydekini bok. Denna är en högst privat anteckningsbok, som kommit att tillföras handskriften. Den innehåller en mängd anteckningar som sedan återfinnes i VgL II:s kyrkobalk och andra som återgivits av Schlyter under VgL III. Den avslutas med orden Explicit liber laurencii quern scripsit lydekinus. Därmed är problemen givna: Vemvar Laurencius och vembar namnet Lydekinus? nu-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=