101 A. varför finns stadfästelsen endast i hs B, fastän förändringarna genomförts redan 1325. Dessutom anges stadfästelsen i hs B vara gjort i denna ”bok”, medan den i andra hss 46, 47 och 48 sker genom ”brev”. Dessa hss är från 1500- och 1600-talen och utförda i förbindelse med avskrifter av MELL.^^ B. vilken betydelse skall man tillmäta motsättningen ”lagboken” - ”gamla lagboken” {j laghhokmne —j gamble lagbokinne)}^° C. Innebörden av det korrupta uanu i p. 10 av 1325 års ändringar. Här finnes tre tolkningsförslag: ScHLYTER, som anser att formern talar för uanu>naempnd och närmast syftar på en bestämmelse i SdmL Kk 16:3, Westman vill i denna formse ett uttryck för namn och syfta på SdmL Kk 15:3, samt Wessén som under formen vill se det gamla ordet nam och då placerar det i Kk 16:3 jfr med B 1: 1. Om man vid behandlingen av detta spörsmål tar till utgångspunkt de obestridliga anteckningarna av 1325, som i själva verket intar den centrala ställningen i diskussionen, så måste man förutsätta att de då församlade herrarna hade framför sig en för Södermanland gällande lagbok. Denna är alltså den aktuella lagboken och det måste förutsättas att det är denna som avses med uttrycket j laghbokinne. När det sedan i anteckningarna förekommer uttrycket; gamble laghbokinne, så måste därmed förstås en äldre lagbok, vilken dock levde i de närvarandes minne och innehöll vissa stadganden, som man fortfarande fann hade ett visst berättigande och som man hänvisade till. Att här tillskapa somWessén gör en lagbok från omkring 1300 framstår somonödigt. Att somJägerstad tidfästa den gamla lagboken till tiden omedelbart efter Alsnö stadga synes tilltalande men är omöjligt att närmare belägga. Man får nöja sig med att tala omden aktuella lagboken, föremål för granskning 1325 och minnet av en äldre övergiven lag, somdock levde i deltagarnas sinne och möjligen härstammade redan från 1200-talets sista årtionden. Sedan kan det ifrågasättas omstadfästelsen har den stora betydelse som man velat göra denna handling till. Det kan erinras om att av de 160 avskrifter av KrLL som bevarats finns stadfästelsen endast i en enda, vilket även väckte Harald Hjärnes misstanke om att denna måhända var förfalskad.^' Utan att antaga nedskrivningen av en ny lagbok kan man alltså tänka sig att ett äldre exemplar med vissa ändringar kan ha fått kunglig stadfästelse 1327. En följd av ett antagande om en gammal lagbok från slutet av 1200-talet för Södermanland blir, som Jägerstad mycket riktigt anmärkt, att den nimbus som omgivit UL i inte obetydlig grad minskas. Det är emellertid rätt naturligt ” SSGL4, s. XLVII. WiKTORssuN, a.a. s. 25. H. Hjarnk, Omförhållandet mellan 1,andslagens bada redaktioner, ss. 12-16. UUÅ 1884. 8
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=