94 Mera av Skenningestadgans ordalag framskymtar då i ingressen till kung Erik Magnussons stora allmänna rättarbot av år 1280. Här uttalas att den nyss av fadern utfärdade lagen synizt i sumum stodum gera eigi sua. liosan orskurd sem menn purfa. För att bättra detta har kungen med hinna bezstra manna rade. pa er ver letomfram bera a pingi oc letomskrifa petta i bref.^ Något annorlunda låter det i företalet till den jyske lov (JL), som gavs av kung Valdemar II 1241. Här heter det i Kroman-Iuul’s översättning till nutidsdanska av 1941 att den Lov, som Kongen giver, og Landet vedtager, den kan han heller ikke aendre eller obhaeve uden Landets Vilje, med mindre han aabenbart handler mod Gud.^ Till slut anges att denna lag har kungen låtit nedskriva med samtycke av sina söner, biskoparna samt de bedste Maend, der var i hans Rige. Man har emellertid gått längre ut i Europa för att finna eventuella förebilder till stadfästelsen av UL. Helt fria från tanken att där skulle kunna ha förelegat inslag från det kanoniska rättslivet har väl föreställningarna inte varit, inte minst av den anledningen att stadfästelsebrevet föreligger i såväl latinsk som svensk version. Att en latinsk version finnes är i och för sig föga märkligt. Att klerker av hög status medverkat vid arbetet på UL är väl belagt. Inte minst den omständigheten att domprosten i Uppsala Andreas And finnes i kommissionen ger detta vid handen. Då är det snarare märkligt att inte ärkebiskopen själv har angivits deltaga i detta arbete, då en sådan sak helt säkert skulle ha givit en än större auktoritet åt arbetet. Att ett dokument av denna typ föreligger även på latin är inte heller ur en annan synpunkt märkligt. Fram till 1343 var latinet diplomspråket, medan stadgor från kung och biskop gavs på svenska.^ Vill man dock se egendomliga avvikelser just därför att UL:s stadfästelse föreligger på latin, så ger den andra stadfästelsen av en svensk landskapslag anledning till att se en sådan, nämligen den omständigheten att SdrnL.s stadfästelse inteföreligger på latin, trots att denna i åtskilliga hänseenden är en direkt avskrift av UL:s svenska version. Det är möjligt, ehuru inte uttryckligen utsagt att det är denna omständighet, som kommit Gagner att ifrågasätta om mte en förebild till UL:s latinska stadfästelse är att se i den kanoniska rättens vid ungefär samma tid utkommande rättsföreskrifter, den år 1298 av påven Bonif ACius VIII utgivna Liber Sextus Decretalium, promulgerad genom bullan Sacrosanctae.^ Svårigheten härvidlag hgger i dateringen av UL å ena sidan, som man inte kommer ifrån är 1296, och å den andra Sacrosanctae, somanger sig vara från år 1298 och sålunda senare. Detta i sin tur har givit Gagnf R anledning att antaga att den svenska versionen av stadfästelsen skulle ha tillkommit senare. ^ NGL3, s. 4. ^ Danmark gamle love paa nutidsdansk 11, s. 135-136. ' KLNM3, sp. 93. * Gagnfr, Studien zur Ideengeschichte der Gesetzgebung s. 362 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=