83 jord för sexton örar eller två mark, medan testamentsrätten i övrigt är fri. I DL G 16 är testamentsrätten av jord maximerad till tre markers värde. Det är tydligt att begränsningarna i svealandslagarna är ett visst intrång i de bestämmelser som funnit form i Decr. Grat. För att kyrkan skulle ha någon fördel av Svealagarnas bestämmelser, sådana de var utformade i UL, SdmL och VmL, krävdes barnkullar på minst nio, vilket även med medeltidens livliga barnalstring sommått väl får anses vara i det mest optimistiska laget. Dessutom måste dessa barn ha uppnått mogen ålder, vilket sällan kunde påräknas. Följaktligen kan man påstå att påvens önskemål i detta hänseende inte hade villfarits. Man finner således att väl hade önskemålet omskattefrihet godtagits av Magnus och hans efterträdare medan däremot anspråken på privilegium fori endast accepterats ifråga om andra spörsmål än när det gällde jord och testamentsfriheten inte godkänts i svealandslagarna. Detta visar att landskapsmenigheterna fortfarande hade kvar sin självständighet att urforma innehållet i sina lagar.*’ Som bekant levererade kanikerna till den kommission, som sammanträdde i Örebro för att utarbeta en ny landslag, en berömd protest daterad den 8 mars 1347.*^ Man vet inte varför denna protest lämnades. I allmänna ordalag förklaras att det inte kan eller hör ske någon inskränkning i vår skrivna kanoniska rätt, i våra synodal- eller provinsialstatuter, ej heller i de privilegier, som medgivits eller förunnats av påvar, konungar eller andra åt prästerskapet och kyrkorna i Sveriges rike till deras skydd och frihet, eller i de gamla sedvänjor som införts till kyrkansförmån och hittills iakttagits såsomvärldslig och kyrklig lag. Eftersomnärmare detaljer saknas omvad man egentligen avsåg att protestera mot, är givetvis fältet helt öppet för allehanda antaganden. Med hänsyn till att påvens önskemål i bullan av 1274 inte rönt fullt tillmötesgående ligger det naturligtvis mycket nära till hands att i protesten se ett missnöje med att kyrkan inte fått helt gehör för sina önskemål. Det är knappast troligt att svealandskapen skulle släppa på sin uppfattning omforumbestämmelser vid tvister om jord, där klerk var inblandad eller att man skulle gå kyrkans önskemål tillmötes ifråga om uppmjukning av testamentsrätten ifråga omarvejord. Med den skattefrihet kyrkan åtnjöt fanns risken att allt större bördor skulle komma att drabba böndernas jord, i all synnerhet somvid denna tid en omläggning av beskattningen till jordskatter hade ägt rum. I avsaknad av närmare kännedomom vad som avhandlats kan man emellertid inte nå längre utan endast konstatera att MELL och KrLL inte erhöll nya egna kyrkobalkar, utan UL:s kyrkobalk komatt för lång tid utgöra den för den svenska kyrkan gällande kyrkoordningen. I och med det andra privilegiebrevet till kyrkans förmån år 1281 i samband med drottningens kröning hade kyrkan uppnått i stort sett de mål som programmet i påvebrevet av 1274 utstakat. Där fanns fortfarande kvar önskemålen Sl.L 5, s. 235 =VgL 11 Kk 60, not 99. Hoi MBAi K-Wtssr N MELL s. XXVll.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=