RB 42

89 Överläggningen förklarades därmed avslutad. Utskottets hemställan bifölls. Att Thomasson berett sig på att polemisera mot ett förväntat yrkande ombifall till motionen kan synas egendomligt. Han hade ju året innan i en stort upplagd principmotion med en noggrann såväl rättsideologisk som framför allt rättspolitisk penetration av frågan försökt vinna riksdagens bifall till ett klarläggande stadgande medgivande vindikationsrätt till stulet gods. Men antagligt är att Åke Anderssons förslag att begränsa regeln till stulna hästar stred mot hans principåskådning somjurist. När riksdagen sålunda fyra år i rad hade uttalat sig mot en ändring av den praxis, som HD inaugurerat genom sina ovan refererade prejudikat från 1854 och 1855, hade naturligtvis domstolen så mycket mindre skäl att vika från sin ståndpunkt, låt vara att denna även i riksdagen företräddes allenast av en knapp majoritet. Som vi skall få se befästes också praxis i samma riktning som 1854 och 1855 — och därmed i enlighet med lagkommitténs huvudlinje — i ett antal senare domar.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=