205 sättningspolitiska motiveringarna för olika regler blev avgörande. Denna avvägning ledde också till i stort sett samma resultat. 3. De rättspolitiska motiven Motiveringar av denna typ gällde ursprungligen säkerheten för äganderätten, vilken var den under medeltiden i de landsrättsliga källorna avgörande. De kunde också gälla bekämpandet av stölder och häleri — det kriminalpolitiska argumentet -vilket även i medeltidens städer kunde anföras somargument mot godtrosförvärven. De stod i nära funktionellt samband—ett försvar för äganderätten innebar också ett bekämpande av stölderna och vice versa. I den mer utvecklade debatten i Europa ser man tyngdpunkten läggas än på den ena, än på den andra synpunkten på vindikationsrättens rättspolitiska effekt. Gentemot den rättspolitiska motiveringen för vindikationsrätten framfördes redan under högmedeltiden starka krav på att man skulle medge godtrosförvärv. Bakom detta krav stod köpmännens grupp-politiska intressen. Man kan kalla denna motiveringomsättningspolitisk. I Sverige upprätthölls säkerligen den oinskränkta vindikationsrätten till stulet gods fram till 1734 års lag av urgammal tradition — befäst genomlandsbygdsbefolkningens (adel, präster och bönder) krav på äganderättsskydd. Det var först sedan förespråkarna för godtrosförvärv vunnit gehör, som de rättspolitiska argumenten för den oinskränkta vindikationsrätten utmejslades. När Rabenius framförde sin tolkning av MB 49:2 innefattande en kraftfull omsättningspolitisk argumentation fick han instämmanden blott hos en del av opinionen. Först under förra delen av 1800-talet började omsättningens behov av skydd genom möjlighet till godtrosförvärv, främst inomcentra för omsättningen av lösöre, uppfattas som ett avgörande argument. Det accepterades både i princip och i praxis av HD och fick ett extremt långtgående uttryck i HD:s yttrande över LK:s lagförslag. BakomGöta hovrätts, av HD åren 1854— 55 gillade anslutning till Rabenius tolkning av MB 49:2, sammanställd med HB 11:4 och 12:4, låg också med säkerhet en hänsyn till omsättningens krav, alltså en rättspolitisk motivering. Men från böndernas sida och en del av juristopinionen kompå 1870-talet en veritabel motoffensiv i riksdagen. Man krävde med skärpa en återgång till, respektive ett bevarande av den oinskränkta vindikationsrätten — de olika kraven berodde på hur man uppfattade betydelsen av HD:s prejudikat, som avgörande eller tillfälliga, och hur man tolkade MB 49:2. Företrädarna för de alltmer framträdande kriminalpolitiska argumenten var så många och så inflytelserika i riksdagen att det närmast är förvånande att dessa krav inte accepterades. Även vid det femte nordiska juristmötet år 1884 hade talesmännen för de kriminalpolitiska motiven att upprätthålla vindikationsprincipen ett uppenbart övertag.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=