199 II. Den rättsgenetiska processen - rättsidelogiska och rättspolitiska motiv I arbetet ”Äganderätt och handelsintresse” (1960) försökte jag visa att den rättsgenetiska metod med motsvarande terminologi, som jag utvecklat där, kunde ge intressanta resultat om den tillämpades på det medeltida källmaterialet beträffande vindikationsrättens allmäneuropeiska historia. Metoden har presenterats i inledningen till här föreliggande arbete. Här har avsikten varit att på det långt rikare och mer upplysande källmaterialet beträffande vindikationsrättens utveckling i Sverige under 1700-, 1800och 1900-talen göra motsvarande rättsgenetiska undersökning. Uppgiften är alltså att belysa hur olika motiv - rättsideologiska och rättspolitiska — format regelbildningen i Sverige på vindikationsrättens område under perioden i fråga. Genom att vindikationsrätten gäller en ur civilrättslig synpunkt så central konflikt — en ägare ställs mot en motpart, som också gör gällande äganderättsanspråk — tvingas ju såväl lagstiftning som doktrin och praxis att taga ställning till grundläggande civilrättsliga problem. Rättskällorna på vindikationsrättens område belyser därför på ett särskilt djupgående sätt hur de somvarit verksamma i rättsbildningen tänkt och argumenterat. Det blir därmed möjligt att nå fram till en mer fördjupad förståelse av den rättsgenetiska process, somgivit upphov till regelbildningen. I det föregående har jag redovisat utvecklingen kronologiskt med användande av den tillämpade terminologin: rättsideologiska och rättspolitiska motiv. Här skall betydelsen av dessa motiv analyseras på ett systematiskt sätt, d.v.s. frågorna om de rättsideologiska respektive de rättspolitiska motivens innebörd och verkningar diskuteras var för sig. 1. De rättsdogmatiska motiven Vad först de rättsdogmatiska motivens betydelse beträffar framgår det tydligt i källmaterialet att de spelade en viktig roll under den period på 1800-talet, då begreppsjurisprudensens metod var allmänt accepterad inomden svenska juridiska debatten. Som är att vänta framträder detta särskilt åskådligt under debatterna i riksdagen åren 1873-76 liksom vid det femte nordiska juristmötet. Den rättsdogmatiska motivering — alltså det uttalade motiv - sommest åberopades i dessa debatter var den romerska satsen ”Casumin re sentit dominus”. Brottet var att betrakta som ”en våda eller olycka” och enligt den romerska principen skulle ägaren bära följderna av en olyckshändelse, d.v.s. den rättsdogmatiska motiveringen talade för godtrosförvärv. Johan Jakob Nordström hävdade sålunda att ”Casumin re sentit dominus” var en rättsregel, ”vars rättsmätighet ingen lag kan förneka”. Richard Carlén skilde på för den tiden vanligt sätt mellan vad somvar ”i teoretiskt hänseende riktigast” och de praktiska skäl
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=