186 Resultatet blir att allt blir som nu. Att detta inte är tillfredsställande är vi ense med utredningen om. Vi anser alltså att det är dags att bryta med den nuvarande alltför liberala principen omatt godtrosförvärv alltid utsläcker ägarens äganderätt och ersätter den med en lösenrätt. Vi inser att omsättningens trygghet ställer vissa krav på att godtroende förvärvare i vissa fall — måhända de flesta — måste skyddas, men menar att detta gäller endast inomden reguljära butikshandeln, och även där med undantag för vissa situationer där godtrosskydd ej förtjänar upprätthållas. I andra fall bör principen vara den motsatta: rätt ägare får tillbaka sin egendomutan lösen. Förvärvaren får hålla sig till sin fångesman.” Organisationen bifogade följande författningsförslag, som ju nära påminner omlagberedningens principståndpunkt: ”Förslag till Lag omförvärv av lösöre i vissafall § 1 Förvärvar någon lösöre genom överlåtelse från den som hade egendomen i sin besittning men icke var ägare till den eller eljest saknade rätt att förfoga över den på ägarens vägnar, är förvärvaren skyldig att till rätt ägare utan lösen avstå egendomen. Vad nu sagts gäller dock ej där förvärvet skett genomköp i öppen butik eller på öppen auktion eller, vid handelsköp, från grossist, i alla dessa fall under förutsättningatt köpet skett på villkor somej avsevärt avviker från gängse. § 2 I fall som avses i 1 § andra stycket har ägaren rätt att mot lösen återfå sin egendom. Den somvill o.s.v., =förslagets lagtext. KOMMENTAR Från godtrosförvärven utesluts alla konsumentköp utanför den reguljära handeln varvid häri inräknas vanliga auktioner (inkl Prylbanken och givetvis exekutiva sådana) och sådan torghandel somär reglerad kommunalt. Att fastställa vad som menas med ”gängse villkor” ankommer på domstolarna och är inte någon svårare uppgift än många andra som dessa har (t.ex. att bestämma ”skälig tid”, ”ringa betydelse”, ”skälig ersättning”, 3 och 4 §§ Konsumentköplagen, och otaliga andra likartade uttryck). - Betr. pälsar finns en ganska fast etablerad prisnivå även för begagnade plagg.” Remissförfarandet utföll alltså icke direkt ogynnsamt för utredningen. Det stora flertalet remissinstanser instämde i utredningsförslagen, där den omkastade bevisbördan beträffande den goda tron ju var en huvudpunkt. Men det fanns en inte obetydlig opposition mot detta förslag, somutgick från intressegrupper, som särskilt starkt påverkades av hänsynen till omsättningsintresset. Från dessa grupper kom krav och förslag, som erinrade om vindikationsproblemets rötter i det medeltida handelslivet. Å andra sidan tog ett antal ”tunga”
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=