184 kastade bevisbördan, somde i regel hoppades skulle försvåra avyttring av tjuvgods — ett förhållande som Folksam uttryckte sålunda: ”en omkastad bevisbörderegel bör kunna leda till en ökad försiktighet hos allmänheten när det gäller handel med egendomsomkan misstänkas vara stöldgods”. Lantbrukarnas riksförbund anmälde däremot en viss skepsis gentemot förslaget att kasta ombevisbördan. Förbundet sade därvidlag: ** ”1 svensk rätt har sedan gammalt och av hävd såsom huvudprincip gällt att den som gör ett påstående också har att visa påståendets riktighet. I straffprocessen betraktas den tilltalade somoskyldig tills motsatsen bevisats. I en tvisteprocess tappar käranden käromålet omhan inte kan styrka sin talan. I ett tidigare remissyttrande över SOU 1983:60 har LRF vänt sig mot Ekobrottskommissionens förslag att den som förvärvar egendom eller mottar betalning från någon som sedan försätts i konkurs måste bevisa att han var i god tro beträffande konkursgäldenärens sufficiens då transaktionen gjordes. LRFhyser förståelse för de bevekelsegrunder somligger bakom förslaget om omvänd bevisbörda menfinner det tveksamt omsituationen motiverar en total, generell omkastning av bevisbördan. De syften somligger bakomdetta förslag synes allmänt sett kunna tillgodoses med ett bibehållande av nuvarande huvudprincip kompletterad med en presumtion för ond tro i vissa fall; exempel härpå lämnas av utredningen själv. LRF finner skäl tala för att det under det fortsatta lagstiftningsarbetet överväges om en sådan lösning är möjlig med hänsyn till lagtekniska och andra aspekter. Skulle denna väg inte visa sig framkomligsynes förslaget vara att föredra framför gällande regler.” Svenska Handelskammarförbundet'*^ accepterade placeringen av bevisbördan på förvärvarens sida, men ansåg att det borde klarare anges hur den ålagda bevisbördan skulle uppfyllas. Det kunde exempelvis uttryckligen anges, att beviskravet är uppfyllt om förvärvaren kan visa att egendomen köpts i den etablerade handeln. Förslaget påminner onekligen —liksom i ett annat yttrande ovan -ommedeltidens försök att lösa vindikationsproblemet. Motorbranschens riksförbund,**^ som uppenbarligen anknöt till HD-praxis, krävde undersökningsplikt: ”Bilar och andra motorfordon intar en särställning jämfört med andra kapitalvaror såtillvida som motorfordon är registreringspliktiga. Genom en så enkel åtgärd som ett telefonsamtal till länsstyrelsens bilregisteravdelning kan en presumtiv förvärvare av ett motorfordon få uppgift omde tre senast antecknade ägarna till fordonet. Förvärvaren kan därefter ta kontakt med tidigare ägare för kontroll av att överlåtaren äger förfoga över fordonet. Förbundet anser att en sådan undersökningsåtgärd bör vara ett krav för att Lantbrukarnas riksförbunds (Dnr 220/84) yttrande, Jd reg. 84.09.11. Här kurs. Svenska handelskammarförbundets yttrande, Jd reg. 84.09.13. Motorbranschens riksförbunds yttrande, Jd reg. 84.09.03.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=