181 Jag har citerat och refererat riksskatteverkets yttrande för att belysa de komplicerade problem, somuppstår vid vindikation av utmätt gods. I den europeiska medeltidsrätten, t.ex. lybsk, engelsk och fransk rätt hade man noga tänkt igenomoch reglerat dylika konfliktsituationer. De kunde där vara av stor praktisk betydelse. Vid diskussionen av tillämpningen av 1734 års lag, HB 11:4 och 12:4 samt MB 49:2, synes man ytterst sällan ha observerat denna problematik. Även konsumentverket^^ ville modifiera regeln om bevisbördeomkastningen. Visserligen tillstyrkte myndigheten en regel om omvänd bevisbörda vid förvärv näringsidkare emellan och vid förvärv mellan privatpersoner. Men vid konsumentköp ville verket ha en annan regel: ”För konsumentköpens del, d.v.s. huvudsakligen de fall där privatpersoner förvärvar egendom från näringsidkare eller genom kvalificerad förmedling av näringsidkare (se verkets nämnda skrivelse), bör dock - i enlighet med vad utredningen själv funnit — tvärtompresumeras att förvärvet skett i god tro. Det stora antalet konsumentköp gör att denna presumtion för god tro sannolikt får stor praktisk betydelse. Regeln bör därför komma till uttryck direkt i lagtexten. Detta skulle exempelvis kunna ske genom att 1 § kompletteras med ett tredje stycke med följande lydelse: Har egendomsomär avsedd huvudsakligen för enskilt bruk förvärvats av en konsument från en näringsidkare i dennes yrkesmässiga verksamhet, skall förvärvaren dock anses ha varit i god tro omhan inte med hänsyn till omständighetena bort inse att överlåtaren saknade rätt att överlåta egendomen. Motsvarande gäller även när förvärvet skett genom förmedling av en näringsidkare somombud för en säljare.” Förslagets regler är av icke ringa historiskt intresse. Denna typ av konfliktreglering var allmänt förekommande i England och Västeuropa redan på medeltiden, nämligen beträffande städernas torg och bodar, liksom på marknader. Den var ett uttryck för de yrkesmässiga köpmännens rättspolitiska intressekrav, och genomdrevs i regel överallt där de hade makten över rättsutvecklingen, typiskt sett i stadslagarna eller städernas och marknadernas sedvanerättsbildningar. Det är högst naturligt att just konsumentverket har observerat den yrkesmässiga och därför som regel lojala handelns behov av primärt skydd för omsättningsintresset. c. Fackliga organisationer Inom styrelsen för Sveriges Domareförbund^^ var meningarna delade. Lars Wilhelmson, ordförande, Severin Blomstrand, referent, samt Carl-Gustaf Grotander anslöt sig i huvudsak till utredningens förslag. Beträffande den omkasKonsumentverkets yttrande, (Dnr 84/K 1284) Jd reg. 84.09.18, s. 2. Sveriges Domareförbunds yttrande, Jd reg. 84.09.05, s. 3. Mina kursiveringar.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=