180 äganderätten. Eftersom de hade den politiska makten över rättsbildningen kunde de forma denna i enlighet med sitt huvudintresse. I regel blev även i andra fall av exekution i ekonomiska centra, t.ex. handelsstäder och marknader, borgenären ställd i en bättre position än en ägare; förklaringen härtill var att omsättnings- och kreditlivets intressen ansågs mera skyddsvärda än tryggheten i äganderätten.^' Riksskatteverket hävdar energiskt kraven att även omexstinktionsprincipen bör följas måste lagförslaget anpassas till den speciella försäljningssituationen vid exekutiva försäljningar. För att belysa problematiken härvidlag anför riksskatteverket ett par exempel. Det första och här mest intressanta gäller att utsökningsbalkens regler ompresumtion för gäldenärens äganderätt till gods som finns i hans besittning kan komma i konflikt med lagförslagets strängare regler omförvärvarens (gäldenärens) bevisskyldighet omgod tro. ”En kronofogdemyndighet utmäter viss egendom hemma hos gäldenären C. Egendomen har av gäldenären tidigare förvärvats av B somsaknade rätt att förfoga över den. Kronofogdemyndigheten utgår då enligt 4 kap 18 § UB från att C är ägare till egendomen, om det inte vid förrättningen framgår att utmätningsobjektet tillhör tredje man, d.v.s. A. Sker utmätningen trots att A påstår sig ha bättre rätt till den utmätta egendomen, skall kronofogdemyndigheten omskäl föreligger enligt 4 kap 20 § UB förelägga A att väcka talan mot sökanden och C. Vid en sådan talan åligger det enligt gällande rätt A att visa att C varit i ond tro. Enligt förslaget innebär den omkastade bevisbördan att gäldenären Cskall visa sin goda tro. Medverkar han inte torde det åligga borgenären attförsöka styrka dettaförhållande. Det är fullt tänkbart att gäldenären C varit i god tro vid förvärvet men att han vägrar att medverka genomatt visa detta. Sökanden, som helt är beroende av gäldenärens samarbetsvilja, kan då få mycket svårt att i gäldenärens ställe styrka denna goda tro. Exemplet illustrerar, säger riksskatteverket, ”hur det i praktiken kan visa sig vara omöjligt för en borgenär att få gäldenärens medverkan genom att ta fram bevisning. Tredje mans rätt garanteras i det exekutiva förfarandet genom att hån alltid har möjlighet att anföra besvär över utmätningsbeslutet eller väcka talan vid tingsrätt mot parterna angående äganderätt till den utmätta egendomen. Den sistnämnda möjligheten att väcka talan kan göras trots att något stämningsföreläggande inte meddelats i utsökningsmålet. Se RSV:s rättsfallssamling, serie C (RIC) 15/84 II.” Riksskatteverket föreslår därför att man i det kommande lagstiftningsarbetet beaktar att utsökningsbalkens presumtionsbestämmelse tar över den omvända bevisbördan. Härvid kan övervägas en bestämmelse, som med hänvisning till reglerna i 4 kap 17-23 §§ UB, undantar 1 § i lagförslaget vid exekutiv verkställighet. Se E. Anners, Hand wahre Hand, s. 164 ff. Mina kurs.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=