175 Hovrätten finner det ändamålsenligt att det i lagen ges en regel somklarlägger en balanserad syn på bevisläget i fråga om god tro. Hovrätten är också positiv till att presumtionen i och för sig skall vara ond tro hos C. Enligt hovrättens mening bör emellertid presumtionen brytas om det med hänsyn till samtliga omständigheter framstår som mera troligt att Cvarit i god tro än att han varit i ond tro. Regeln i 1 § 2 st erhåller enligt hovrättens mening en lämpligare innebörd om orden "han visar” ersätts av ”övervägande skäl talar för”. Hovrättens försök till en mer inträngande analys av bevisproblemet i fråga om god tro visar ju - om man inte av rik historisk erfarenhet visste det ändå — hur komplicerat problemet är. Alla tre domstolarna diskuterade också mer eller mindre ingående frågan om lösningsrätten. Det är emellertid överflödigt att gå in på denna debatt, somväsentligen gällde juridiskt-tekniska detaljer. De var eniga om att exstinktionsprincipen skulle modifieras genom en lösningsrätt enligt vederlagsprincipen - alltså praxis ståndpunkt. b. Övrigajudiciella myndigheter Riksåklagaren hade utformat sitt yttrande^’ i anslutning till sex yttranden från underlydande åklagarmyndigheter, somalla i huvudsak tillstyrkt förslaget. Trots det specifika åklagarintresset att motverka häleri stödde riksåklagaren exstinktionsprincipen. Ämbetet uttalade att ”även om en strikt tillämpadvindikationsrätt i någon mån skulle bidraga till att hämma hälares verksamhet torde ändock risken för upptäckt och straff vara den allt övervägande brottsförebyggande faktorn”. Även förslaget omomkastad bevisbörda vann stöd: ”Utredaren har i sitt förslag valt att kombinera exstinktionsprincipen med en regel innebärande att förvärvaren i civilrättsligt hänseende har att bevisa att han varit i god tro när han fått egendomen i sin besittning. . . . Även omskillnaden i förhållande till nuvarande rättsläge inte kan antas bli av någon avgörande betydelse medför den föreslagna regeln en förskjutning till förmån för den ursprunglige ägaren. Förändringen torde som utredaren anfört ha stöd i den allmänna rättsuppfattningen. Ändringen kan även förväntas bidra till att förvärvaren iakttar större försiktighet och att avsättningen av stöldgods därigenom försvåras. Även om den förordade bevisregeln antagligen har sin största betydelse när det gäller stöldgods och liknande bör den i enlighet med utredarens förslag gälla inte bara ej anförtrott gods. Skilda regler för anförtrott gods och annat gods skulle kunna medföra olägenheter. En förvärvare, som har utfört en undersökning på grund varav han normalt skall anses vara i god tro skall inte Riksåklagarens yttrande (ÅD308—84), Jd reg. 84.09.03, s. 2. Här kurs.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=