174 Däremot tvivlar tingsrätten på att en sådan fördelning av bevisbördan skulle ha någon kriminalpolitisk betydelse. Författningens utformning i denna del lär knappast försvåra omsättningen av stöldgods och inte heller ha någon moralbildande effekt. Däremot kan möjligen det yrkesmässiga häleriet och Sergelstorg-handeln motverkas genom ytterligare skärpta aktsamhetskrav. Enligt tingsrättens mening är det nämligen oftast aktsamhetskraven som bestämmer utgången i en tvist, medan bevisbördans fördelning mera sällan fäller avgörandet.” Tingsrätten diskuterade här en juridisk-teknisk konstruktion, sompåminner omden äldre germanska rätten, nämligen att göra underlåtelse att fullgöra viss kontroll till avgörande bevisfaktum, vilket då fick karaktären av rättsfaktum. Hade denna kontroll icke gjorts förelåg icke lagligt förvärv. Däremot betydde fullgjord kontroll icke att godtrosförvärv ansågs föreligga. Det kunde presenteras andra bevisfakta, somvisade att C icke var i god tro. Skillnaden mellan äldre germansk och romersk rätt var ju att den germanska rätten uppställde ett eller flera typiska objektiva kännetecken på god tro som rättsfakta, vilka skulle styrkas med egen ed, edgärdsmän och i mera utvecklade rättskällor eventuellt också med vittnen, t.ex. köppå marknad, på torg, i butik, mellan solens uppgång och nedgång, frånperson somköparen kände etc}"^ Hade så skett var förvärvet lagligt, och förvärvaren hade fått äganderätt till godset. I den romerska rätten var somsagt den goda tron rättsfaktum. Något krav på bestämda kontrollåtgärder uppställdes inte. Antalet bevisfakta för eller emot god tro var i princip obegränsat. Ur historisk synpunkt är det intressant att det närmande till germanskrättslig teknik, som här diskuteras, tillkommit genom HD:s praxis. Där hade man uppställt krav på vissa kontrollåtgärder för att god tro skulle anses föreligga. I likhet med de båda tingsrätterna anslöt sig hovrätten över Skåne och Blekinge till utredningens förslag att exstinktionsprincipen alltjämt skulle vara den för svensk rätts vidkommande grundläggande principen, modifierad genom föreskrifter om en lösningsrätt. Men hovrätten ansåg att utredningens centrala idé, nämligen omflyttningen av bevisbördan från ägaren till förvärvaren inte kunde genomföras utan modifikation. Häromuttalade hovrätten: ”Den av utredningen föreslagna regeln synes innebära att förvärvaren (C) med full styrka skall ådagalägga sin goda tro. Hovrätten, som ställer sig frågande till möjligheterna för en person att visa att han inte insett eller bort inse någonting, anser att regeln blir för hård mot C. Den är enligt hovrättens mening dessutomstel. Att bevisbördan enligt gällande rätt åvilar den tidigare ägaren (A) torde inte betyda att beviskravet är vad som brukar betecknas som ”styrkt”. Snarare torde rättsläget vara det att en överviktsprincip tillämpas. ” Se s. 21 ff. ovan. Yttrande avgivet av hovrätten över Skåne och Blekinge, Jd reg. 84.08.31.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=