173 och konsumentverket, uppenbarligen valda på grund av konflikttypens kontaktyta till problemen kring den ekonomiska brottsligheten. Rättsvetenskapen företräddes av den juridiska fakulteten vid Uppsala universitet. Av juridiska fackorganisationer medverkade Sveriges advokatsamfund, Sveriges domarförbund, föreningen Sveriges länspolischefer, föreningen Sveriges åklagare, och föreningen Sveriges kronofogdar. Remissen var naturligtvis brett upplagd beträffande hörda branschorganisationer; godtrosförvärvet är av stor principiell och praktisk betydelse inom många delar av omsättningslivet. Sålunda var inte mindre än 11 branschorganisationer hörda, från Köpmannaförbundet till Sveriges juvelerare och guldsmedsförbund, liksom naturligtvis Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam(somstår utanför detta förbund). Yttrandena erbjuder en så rik provkarta på olika klassiska och modema rättspolitiska eller rättsideologiska synpunkter på godtrosförvärvets problematik att det är skäl att här redovisa demnågorlunda utförligt. Av de båda tingsrätterna anslöt sig Stockholms tingsrätt i sitt summariska yttrande till utredningens förslag — ehuru utan större entusiasm. Domstolen säger rent ut: ”det förslag till omkastad bevisbörda som utredningen framlägger torde i praktiken knappast medföra någon större förändring. Även om det nu i första hand ankommer på ägaren att styrka ond trohos förvärvaren anpassas beviskravet efter omständigheterna i det enskilda fallet”. Göteborgs tingsrätt behandlade frågan mer ingående. Tingsrätten framhöll inledningsvis att det problem som diskuteras i fråga om bevisbördans fördelning gäller om A (d.v.s. ägaren) skall visa att C (d.v.s. förvärvaren) har varit i ond tro eller omCskall visa att han varit i god tro. Domstolen tillfogade: ”En helt annan fråga är vilka aktsamhetskrav som bör ställas. Som ett aktsamhetskrav kan t.ex. gälla att C före förvärvet skall ha gjort en viss kontroll. Om han har underlåtit kontrollen anses han inte kunna göra ett godtrosförvärv. Häri ligger ingenfördelning av bevisbördan. Det är först omtveksamhet råder i fråga omkontrollen skett eller ej sombevisbördan aktualiseras. Ett annat sätt att ställa aktsamhetskrav är att man i rättspraxis utgår från vissa schabloniserade antaganden, t.ex. att den somköper en guldklockapå Sergels torgför ett mycket lågt pris är i ond tro. Bevisbördan kan i denna situation aktualiseras på olika sätt. Ett är om frågan ställs huruvida överlåtelsen skedde på Sergels torg och vilket priset var. Ett annat är om osäkerhet råder huruvida C insåg att klockan var av guld och att priset var mycket lågt. Tingsrätten finner det svårt att ange rationella skäl för den ena eller den andra lösningen när det gäller fördelningen av bevisbördan. Möjligen kan sägas att C, somsjälv har deltagit i den aktuella transaktionen, bör ha lättare att visa vad som verkligen har skett. Det skulle därmed vara rimligare att lägga bevisbördan på denne. Stockholms tingsrätts yttrande. Justitiedepartementet, RegistratornJd reg. 84.09.03. Göteborgs tingsrätts yttrande, (Dnr 73/84) Jd reg. 84.09.03. Här kurs.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=