170 Lösen motsvarar högst egendomens värde i den allmänna handeln. Har annan särskild rätt till egendomen, skall lösen efter de i första och andra styckena angivna grunderna utges till denne. Sådan ersättning avräknas från den ersättning somtillkommer ägaren. § 4 Bestämmelserna i 1—3 §§ äger motsvarande tillämpning i fråga omförvärv av panträtt till lösöre.” . . .'' Den viktigaste nyheten i lagförslaget är alltså det generella överförandet av bevisbördan beträffande den goda tron från ägaren till förvärvaren. Denna nyhet fick till resultat att konflikten ägaren-förvärvaren skulle komma att behandlas olika allteftersomden behandlas straffrättsligt eller civilrättsligt. Utredningen framhöll däromföljande: ”Straffrätt och civilrätt När det gäller godtrosförvärv av stöldgods m.m. kan situationen te sig komplicerad genom att domstolen har att tillämpa såväl staffprocessuella som civilrättsliga bestämmelser .... Förslaget får emellertid också andra konsekvenser. I ett brottmål där A riktar enskilt anspråk mot C och denne hävdar godtrosförvärv kommer bevisbördan i utgångsläget att ligga på olika håll.*^ Bevisbördan för den brottsliga gärningen (i allmänhet häleri eller häleriförseelse), d.v.s. frågan omstraffansvar — C:s onda tro — åvilar åklagaren. Bevisbördan för den civilrättsliga delen, påståendet att det rör sig omett förvärv i god tro, åvilar C. Olikheten beror på att det rör sig omtvå skilda saker. Bedömningen av den brottsliga gärningen är en sak för sig. Här gäller straffprocessuella regler, vilka innebär att åklagaren har att styrka brott. Skälen för denna regel behöver i detta sammanhang inte anges närmare. Frågan om god tro eller inte när det gäller det enskilda anspråket är emellertid en annan sak. Bedömningen skall då ske enligt civilrättsliga regler.” Så långt utredningen. Med denna teknik får man alltså olika bevisbörderegler allteftersom åtal väcks eller inte. Omägaren för civilrättslig talan i häleriprocessen kan tydligen en komplicerad bevissituation uppstå. Gentemot ägaren skall förvärvaren visa sin goda tro, men åklagaren åligger att styrka förvärvarens onda tro. Än intressantare blir det omägaren för målsägandetalan omhäleribrottet. Men fördelarna av att med den valda tekniken förstärka ägarens ställning, som bättre balanseras gentemot en tredje mans illojala förvärv, är påtagliga. Häromsäger utredningen: ”Som framgått kan våra nuvarande regler om exstinktion i stort sägas fungera tillfredsställande. En skönhetsfläck, varom de flesta synes vara eniga och " Lagförslaget avslutas med några självklara följdstadganden. Här kurs. Utredningen använder A sombeteckning för ägaren och C för förvärvaren. SOU 1984: 16 s. 179. (Mina kurs.)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=