169 1965 års betänkande hade ställt sig negativa till en ändring av reglerna omgodtrosförvärv medan remissutfallet beträffande BRÅ-promemorian visade att det övervägande antalet remissinstanser ville begränsa möjligheterna till godtrosförvärv. Utskottet menade också att det inte längre ansågs lika självklart att godtrosförvärvaren alltid bör få behålla egendomen. 2. Den år 1980 tillsatta utredningen Sedan riksdagen för regeringen redovisat vad justitieutskottet anfört tillsatte regeringen den 11 september 1980 en utredning med uppdrag att se över gällande ordning ifråga om godtrosförvärv av lösöre m.m. Utredningsman blev riksdagsledamoten hovrättsrådet Allan Ekström och sekreterare hovrättsassessornJan Ulmander. I utredningens betänkande (SOU 1984:16) om godtrosförvärv av stöldgods m.m. föreslogs en lagtext, vari man tog steget fullt ut när det gällde att lägga bevisbördan på förvärvaren. I fortsättningen skulle sålunda inte den vindicerande ägaren (käranden) bevisa att förvärvaren (svaranden) var i ond tro utan förvärvaren skulle bevisa att han varit i god tro, vilket i praktiken i regel skulle komma att innebära att förvärvaren styrkte fullgörandet av skälig undersökningsplikt. Utredningen löste sålunda problemet med användande av en metod hämtad ur SOU1965: 14, fast den tillämpadespå ett mera generellt sätt. Utredningen föreslog följande lagtext rubricerad ”lagen om godtrosförvärv av lösöre”: ”§ 1 Förvärvar någon lösöre genomöverlåtelse från den somhade egendomen i sin besittning men icke var ägare till den eller saknade rätt att förfoga över den på ägarens vägnar, får förvärvaren äganderätt till egendomen, omhan fått den i sin besittning och därvid varit i god tro. Enförvärvareskall icke anses ha varit i godtro med mindre han visar att han varken insett eller med hänsyn till egendomens beskaffenhet, de förhållanden under vilka den utbjöds eller omständigheterna i övrigt bort inse att överlåtaren saknade rätt att förfoga över egendomen. § 2 Den som på grund av annans godtrosförvärv förlorat rätt till egendom har rätt att mot lösen återfå egendomen från innehavaren. Den som vill utöva rätten till lösen skall återkräva egendomen från innehavaren inomtre månader från det han fick eller bort skaffa sig kännedomom vem som innehar egendomen, dock senast tre år från det innehavaren fick egendomen i sin besittning. Gör han inte det är rätten förlorad. § 3 Lösen utges till egendomens ägare och skall motsvara dennes kostnader för förvärv domen genom gåva, arv, testamente eller bodelning skall även kostnad som ägarens fångesman haft för förvärv av egendomen och dess förbättring inräknas i lösenbeloppet under förutsättning att fångesmannen skulle ha haft rätt att betinga sig lösen, omåterkrav hade framställts mot honom. egendomen och dess förbättring. Har ägaren förvärvat egen- av
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=