161 Hon ifrågasatte behovet av en ny lag då man i dag hade en klar rättsuppfattning och en så säker rättspraxis, som inte på något sätt syntes strida mot folks rättsmedvetande. Hon tog avstånd från tidstendensen att i tid och otid reglera alla livets förhållanden genomlagar och föreskrifter även omdet inte fanns ett ökat behov - alltså en klassisk konservativ rättspolitisk motivering. Hon övergick i slutet av sitt anförande till en kasuistisk analys, där hon framhöll att när en intresseavvägning mellan ägare och godtroende förvärvare — som framgick av propositionen - gav ett så osäkert resultat, borde just detta tala till fördel för vindikationen. Man kunde inte heller, ansåg hon, avfärda förhållandena vid avbetalningsköp med att säljarna kunde lägga in kostnaden för förlust genom godtrosförvärv i affärskalkylen. Detta skulle nödvändigtvis medföra att varorna blev dyrare också för den vanlige konsumenten. Slutligen påpekade hon att det föreföll henne som om justitiedepartementets val av exstinktionsprincipen som utgångspunkt hade skett mot den bakgrunden att det, ”stort sett neppe har så stor praktisk betydning hvilket av de to principer — exstinksjon eller vindikasjon — man velger”. Även med ett system med vindikationsrätt som huvudprincip måste man göra undantag för att undgå orimliga resultat. Men då efter justitiedepartementets uppfattning inget av alternativen utan vidare utpekade sig som det principiellt riktigaste, borde man respektera hävdvunna rättsprinciper somvar väl inarbetade i folks medvetande. En ytterligare representant för arbeiderpartiet, Gunn Vigdis Olsen-Hagen, framhöll att departementets förslag till lagreglering i sin huvudregel tog mest hänsyn till den part, som hade minst möjlighet att kontrollera orättmätiga förhållanden hos den han gav sig i handel med - alltså en rättfärdighetsmotivering. För arbeiderpartiets del - hon underströk att hon talade för dess medlemmar — vore det även vid avbetalningsköp en riktigoch sund princip att risken för ekonomisk förlust skulle läggas på den som hade störst möjligheter att välja och kontrollera avtalspartnern. Hon polemiserade mot vissa näringslivsorganisationer, somi sina yttranden över förslaget förklarat att avbetalningshandeln, om förslaget genomfördes, närmast skulle bli omöjlig, och att lagen åtminstone skulle leda till högre avbetalningspriser. I Sverige och Finland, framhöll hon, hade exstinktionen inte varit något hinder för avbetalningshandeln. Efter ytterligare debattinlägg mellan representanter för de borgerliga partierna och arbeiderpartiet, där de borgerliga stödde vindikationen somhuvudprincip och arbeiderpartiet exstinktionen med i huvudsak samma motiveringar, somanförts tidigare, återkomAnne-Lise Bakken med ett kraftfullt åberopande av rättfärdighetsmotivets avgörande betydelse i detta sammanhang. Detta utvecklade hon så: vem är den närmaste att bära förlusten av eller risken av förlusten av en lös sak. Det måste bli en av två personer: den som med vett och vilja överlåter sina ting till andra, somicke är tilliten värdig, eller den somi god 11
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=