145 han inte och sedan det konstaterats att annat yrkande än utskottets förslag icke väckts blev dess hemställan bifallet. Som riksdagsfråga hade ärendet ännu en gång runnit ut i sanden. Men resultatet av konflikten mellan företrädarna för den oinskränkta vindikationsrätten och den meningsriktning, som yrkade på ett erkännande av de exstinktiva godtrosförvärven blev att HD:s linje segrade. Det hjälpte inte att en så framträdande jurist som t.ex. Axel Bergströmmed stöd av en stark opinion inomlantmannapartiet hävdade en historiskt korrekt tolkning av MB 49:2 och SP 16:5. Som Staél von Holstein uttryckte förhållandet vid det femte nordiska juristmötet: 1855 års utslag av HD ”hade blivit infört i våra vanligaste lageditioner som prejudikat, och det betyder för våra praktiska jurister mera än alla doktriner”. Klarare kan inte gärna rättsvetenskapens underordnade betydelse för det praktiska rättslivet i Sverige vid denna tid uttryckas. Mot denna ståndpunkt var hävdandet av den korrekta tolkningen av 1734 års lag verkningslös. Inte ens fyra lagutskottsutlåtanden kunde rubba HD. 10
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=