124 enhetliga regler i Norden på vindikationsrättens område, något som han tydligen ansåg kunde bäst ske genomatt man i alla länder godtog Lassens förslag. Bergströmunderströk emellertid att detta endast kunde ske lagstiftningsvägen. I slutet av sitt klara och kraftfulla anförande kunde Bergström inte avhålla sig från att i tämligen majestätiska ordalag tillrättavisa Eric Sparre för av denne i debatten lämnade felaktiga uppgifter; ”Under den föregående öfverläggningen förklarade den ärade talaren, att den franska lagen icke vet af någon rätt att vindicera stulet gods. Härvid måste hans minne hafva svikit honom, eller ock har hans fantasi bedragit hans minne. Jag håller här i min hand code civil och vill medelst citat derur bevisa, att talaren har orätt. För att undgå äfventyret att till följd af mitt mindre goda uttal af franska språket icke blifva af mötesdeltagarne fullt förstådd tillåter jag mig att öfversätta hithörande lagrum. 3:dje Boken 20 Titeln 2279 Art. i code civil lyder i öfversättning sålunda; om lösören gäller besittning som åtkomst. Icke desto mindre kan den, somtappat eller genomstöld mistat en sak, under tre år, räknade från den dag, då tappandet eller stölden egde rum, för återfående af saken anställa vindikationstalan mot den, somhar saken i handom; och stånde denne fritt att söka sitt åter af den, af hvilken han erhållit saken”. Samt 2280 Art. sålunda; ”Omden faktiske innehafvaren af den stulna eller tappade saken köpt den på torg eller marknad eller auktion eller af en köpman, som säljer liknande saker, må den ursprungliga egaren icke utfå saken, med mindre han till innehafvaren återgäldar, hvad denne för saken utgifvit”. Dessa citat ådagalägga å ena sidan, att författaren å sidan 3 af sin afhandling fullständigt riktigt angifvit den franska lagstiftningens ståndpunkt, hvad angår rättigheten för egare till tappad, stulen eller annorledes honomfrånhänd sak att vindicera densamma; å andra sidan, att talaren haft fullständigt orätt, då han jäfvat författarens uppgifter i nämnda afseende. Lika orätt har talaren, då han förmenar, att den franska rätten är gällande i Holland. Så var förhållandet den tid, Holland till följd af eröfring lydde under Frankrike; men detta förhållande har för längesedan upphört”. Avbasningen bör rimligen ha gjort ett starkt intryck; Sparre återkom ej heller i debatten. ”1 fråga 8. Alfred Winroths debattinlägg Näste talare blev professorn Alfred Winroth, som framhöll att det med äldre tiders sociala förhållanden bäst överensstämde att i ägarens intresse helt offra godtrosförvärvarens; ”1 det moderna samfundet har man åter efter hand kommit att göra betydande ■*' NJF, 1884, s. 50. NJF, 1884, s. 51.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=