103 betydelig storre Styrke end med Hensyn til stjaalne Ting. Der findes jo i Samfundet neppe noget voxent Individ, uden at han sidder inde med Gjenstande, som tilhore Andre, eller har betroet Andre noget af sit Gods, og medens det, der kan stjaeles, finder en Graense i, hvad det er fysisk muligt for Tyven at bringe bort, existerer en saadan Graense ikke her, men Personer sidde stundom inde med Andres hele rörlige Formue eller store Dele af denne, i hvilken sidste Henseende man kun behover at taenke paa Handelskommissionaerer, Agenter, Speditorer, Skippere, Fragtforere. Det er derfor langt flere og i Vaerdi betydeligere Gjenstande, som kunne saettes og blive satte i Omlob ved Bedrägeri end ved Tyveri, og paa den anden Side er det vanskeligere at vogte sigfor underslaaede endfor stjaalne Ting, thi ikke at tale om, at den, der er i lovlig Besiddelse af en Gjenstand, ordentligvis ikke ved selve sin Besiddelse vil vaekke nogen Mistanke mod sig og paa Tilsporgsmaal vil vide at gjore godt Rede for den, er Bedrägeri en mere fashionabel Forbrydelse end Tyveri og begaas undertiden af Folk, der hidindtil have nydt en endog kvalificeret Agtelse hos deres Medborgere. Hertil kommer, at under denne Gruppe jo ogsaa hore de mange Tilfaelde, hvor Besidderen ikke ved sin Disposition gjor sig skyldig i en Forbrydelse, men kun i en objektiv Retstridighed, der kan vaere meget undskyldelig, fordi Kompetencen kan afhaenge af en dubios Villieserklaering eller af andre tvivelsomme Forhold.” Lassen gav här en helt riktig analys av bakgrunden till H.w.H.-principens genombrott i den högmedeltida germanska rätten.^° Flans förklaring är också giltig beträffande principens bestånd i så många germanska rättskällor, t.ex. i delar av Tyskland liksomi Frankrike och Sverige. Han behandlade i detta sammanhang också de vid denna tid i Danmark aktuella s.k. ”Lejekontrakten”, d.v.s. den dåtida formen för avbetalningsköp. Han påpekade därvid att den obegränsade vindikationsrätten även till anförtrott gods gör sådana kontrakt till mycket förmånliga avtal för säljaren. ”Efterhaanden somAfdragenes Tid rykker laengere frem, gaar dette for sent op for dem, de gribe da til at pantsaette noget af det ”Lejede”, men udskyde herved kun Katastrofen: Udlejeren, der ikke mere modtager de stipulerede Afdrag, anmelder Saken for Politiet, Lejetageren straffes for Bedrägeri og Udlejeren vindicerer sine Ting tilbage fra Pantelaaneren, idet han saaledes har gjort en meget lukrativ Forretning: sine Ting har han igjen og har i Mellemtiden oppebaaret en ublu Lejeafgift.” Efter att ha understrukit att man genom att i Norge och Danmark acceptera H.w.H.-principen ingalunda gav sig in på ett ”terra incognita” utan tvärtom skulle acceptera en regel, som var känd av ålder och visat sig fungera väl, föreslog Lassen rent ut att man i de andra nordiska länderna skulle acceptera de svenska reglerna i HB 11:4 och 12:4. Dock fann han lösningsrätten obehövlig; den var snarast ägnad att provocera överflödiga tvister omlöseskillingens storSe E. Anners, Hand wahre Hand, s. 39 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=