327 finns en annan förklaringsmöjlighet än den hittills gängse och den bygger på uppgifter i Erikskrönikan. Först och främst står det klart att krönikan använder ortnamnet dala för Dalsland, inte för Dalarna. Detta sker genomgående på flera ställen. Efter siaget vid Hova rymde kungen till ”wermaland” och rider sedan sörjande ”aff dala”.^’ Vid ett möte i Västergötland skulle riket delas och Valdemar får ”westergötland ok smaland badhe wermeland ok dala” och hertigen fick ”swidhido ok vpsala”.^° Under Magnus Birgerssons söners tid fortsätter striderna och hertigarna Erik och Valdemar bränner Lödöse. Krönikan fortsätter: thegesto eth land thz heter dala ok bygdo et hws heet dala borgh^^ ”dala” och ”dalaborg” alt. ”dala hus”förekommer sedan flera gånger i krönikan.^^ Dalaborg byggdes av hertigarna Erik och Valdemar under upproret mot Birger år 1304 på en udde i Vänern. Min teori är att de rubricerade orden i B 54 syftar på fästningen Dalaborg och att lagen ursprungligen skrivits för att gälla för denna del av hertig Eriks område. Jag anser också att det inte är en slump att ordalagen i B 54 erinrar om dem i Erikskrönikan. Handskriften måste ha tillkommit inte så långt efter det att krönikan fullbordats.^^ Byggandet av Dalaborg var ett led i hertigarnas försök att skapa ett VästSverige i förbund med Norge i avsikt att erövra svenska kronan. Vid riksdelningen 1310, som varade till 1317, fick kungen större delen av östra Sverige medan hertigarna fick de västliga landskapen, Värmland, Dal och Västergötland samt även delar av östra Sverige, bland annat Uppland, och större delen av Finland. Kungen behöll dock den formella överhögheten över hela Sverige. Lagmännen i hertigarnas områden, således de i Västergötland och Värmland samt upplandslagmannen Birger Persson, var bland de många stormän som stod på hertigarnas sida.^"* Det är under dessa politiska förhållanden som grunden till en egen lagbok för Värmland har lagts enligt min teori. Med Värmland förstås ett kärnområde av landskapet mot Vänern inklusive Dal. Här måste bortses från att gränserna mot Närke, Västmanland och Dalarna kan ha skiftat under olika tider. Här somi andra landsändar måste det ha funnits skrivna stadgar långt dessförinnan men det är under de oroliga åren fram till riksdelningen som Värmland politiskt avskiljs från det övriga stiftet, vilket också manifesteras i lagmanslängden.^^ Lagen är en kompilation av bestämmelser från skilda håll och den har fått sin slutliga utformning senare men orden om dess ursprung i händelserna då dala hus och borg byggdes står kvar som en påminnelse omdet rättsliga avtal somdå måste ha ingåtts. Att Värmland först under 1300-talets första årtionden blir en landsända att räkna med framgår av att landskapet inte omnämns i Upplandslagens valstadga men väl i Södermannalagens.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=