Exkurs. Den s.k. Dalalagen Forskningsläget Kungliga Bibliotekets handskrift B 54 antas idag allmänt vara en Dalalag. Huvudargumentet är, och har alltid varit, att B 54 omdotters arvsrätt yttrar att pessum lagh hawa standit ae sipan dala bygdhus. Handskriften saknar titel och andra hänvisningar till sitt giltighetsområde. Schlyter utgav emellertid B 54 som en äldre Västmannalag, vilken också skulle ha gällt för Dalarna. Han menade att Dalarna var en del av Västmanland och därför inte kunde ha en egen lag.‘ Rudolf Tengberg påpekade häremot att Hälsingland hörde till Upplands lagsaga men ändå hade egen lag.^ Detta argument har haft stor genomslagskraft och har nästan vänts till ett positivt belägg för att också Dalarna haft en egen lag. K.H. Karlsson understödde med påpekandet att B 54 har tredingsindelning, vilket saknas i Västmannalagen, och detta visar att lagen gällt enbart för Dalarna. ”Numera torde denna uppfattning stå utomdebatt”, somHolmbäckWessén uttrycker saken i sin inledning till översättningen. Som belägg för existensen av en Dalalag åberopas vidare ett brev från 1325. Det sägs där att en tvist avgjorts secundumcensuramlegum Wallensium.^ För debatten omlagens ålder har källans uppgift omatt konung Birger stadgat 40 markers böter för den somtar annans målsäganderätt varit en hållpunkt. Schlyter ansåg att detta visade att lagen i dess nuvarande skick tillkommit efter Birgers regeringstid, 1318, medan Holmbäck-Wessén menar att en sådan hänvisning kunnat göras under hela hans regeringsperiod. Paleografiskt har handskriften daterats till mitten av 1300-talet. Språkligt har man med den etablerade metoden klassificerat B 54 sommycket ålderdomlig, en åsikt somemellertid på senare tid fått mothugg. Bland annat har lågtyska inslag uppmärksammats.'* I botten på den etablerade uppfattningen ligger Åke Holmbäcks dateringsschema efter arvsrättens ”utveckling”. B 54 låter inte dotter ärva jämte son och detta har av honom betecknats somett ålderdomligt stadium. Min analys kommer att grunda sig på andra kriterier än de ovannämnda och jag går därför inte in på enskildheter i debatten. Generellt kan sägas att hänvisningar i diplomen till att avyttring av jord eller uppgörelser vid jordatvister skett i enlighet med det områdes lagar, där jorden låg, inte är något belägg för att en särskild lagbok för detta område existerat. Så hänvisar exempelvis ett brev till att ett jordabyte skett secundum leges angarmannie, trots att Ångermanland med säkerhet aldrig haft någon egen lagbok.^ Sådana hänvisningar är en schablon som enbart har till uppgift att försäkra att allt gått rätt till och att ingen har rätt att klandra uppgörelsen. Något annat belägg ur diplomen för att 21
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=