301 ÖgLR3:2. Ovan 287. Tioh Kk 13:1-8. Tioh. Kk 15, 18. Schlyter VI 108 n. 44. Fallet avser tydligen annat dråp än dråp i kyrka, för vilket biskopen ägde rätt till penningböter. MEL R 38. III ' UL Kg 3. SdmL Kg 3. MEL Kg 2. ^ Se ovan 182 ff. ^ Mose V21:1-9. " VgLI Kk 12. ^ Hisl 107 ff. VgL I M14. R8:1. VgL II D28-31. R 18. 7 DL M4,5. * UL M8:pr. 10:3. VmL M8:pr. 9:pr. SdmL M22:pr, 3. 23:2. Att ansvaret för hundaret är en nyhet framgår av den dåliga integrationen av de olika bestämmelserna och har också utförligt belagts av tidigare forskning, se HolmbäckWessén II 90 med n. 34. ’ ÖgLD3:l,2. ll:pr, 12. MEL DI 28, 29. Ä21. ögLD 11 :pr. " HLM5:1. UL M8:1. SdmL M22:3. VmL M8:1. I svealagarnas index har flocken rubriken Vmdula drap oc dana arf. SdmL M22. UL M8. VmL har rubriken i texten, VmL M8. Eftersomflocken behandlar både arv efter utländsk och inländsk man har danaarv kommit att täcka bäggedera. I ÖgL Ä22 anges att danaarv är arv efter utländsk man. Samma i VgL I Ä 14 och i landslagen, MEL Ä22. DL G 17. ÖgL Ä22, 23. VgL I Ä 14. MEL Ä21. SdmL M22:3.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=