298 tagare till den norska tronen var Magnus de facto också norsk kung. Norsk rätt hade som visats en väl utbyggd ceremoni för konungstekja, där kungsämnets uppsättande i högsätet utgjorde höjdpunkten i den världsliga delen av investituren. Med Mora sten får Sverige en motsvarighet till detta. Den världsliga delen av ceremonin försiggick i norsk rätt ursprungligen på Öyrating men flyttades sedan till domkyrkogården i Nidaros, detta av praktiska skäl, eftersom relikerna av Olav den helige användes även vid detta tillfälle. (KLNMKonge. Brandt II 175 ). Det svenska morotinget i landslagen har samma funktion som Oyratinget i norsk rätt. Den fråga man ställer sig är om här föreligger en direkt influens även ifråga omnamnet. Tron på svearnas urgamla rätt att välja konung vid Mora sten har också underbyggts av en annan tro, nämligen att västgötalagarnas stadgande Swear agho konongh at taka ok swa at wraekae (VgL I R 1. II R 1) likaledes är urgammalt. (Holmbäck-Wessén I, 51.) Något skäl för denna tro har av förklarliga skäl inte lämnats. Stadgandet behöver emellertid inte vara äldre än senare hälften av 1200-talet. Om vi utgår från att Erikskrönikan är trovärdig när den säger att the uplaendzko valde Magnus Birgersson till konung efter det att denne besegrat brodern, så betyder det att endast en del av riket stod bakomdetta val. Sveahertigen och hans parti har vunnit över den regerande kungen och dennes anhang i Västsverige. Svearna kräver i fortsättningen att få första rösten vid godkännandet av en ny kung, såsom Upplandslagen stadgar, vilket västgötarna tvingas gå med på. Detta ger en tillfredsställande förklaring till stadgandet. ”Vräka” kungen kan syfta på den baklängesinvestitur, somförekomi kontinental rätt. Reinhard Schneider, Königswahl und Königserhebung im Friihmittelalter, 1972, 259. KLNMEriksgata. ^ Se ovan 183. ^ GUL 12,3. « MLLII,5,6. ^ Hirdskrå 5. MLLII 1,2, 8:1. " Seip 102. Se häromSeip 106 ff, 111 f. Gul 15. FroII 11. UL Kg 1-3. SdmL Add 1:2,3. MEL Kg 4. För den äldre uppfattningen av innebörden av uttrycket ”döma till konung” se G. Holmgren i Fornvännen 1937, 19 f. och K. Olivecrona, Döma till konung. 1942. Holmgren jämför med norska Hirdskrå. Man har sett investiturkaraktären på bägge valhandlingarna men trots detta envisas man med att uppfatta det svenska valet som en kvarleva från hednisk tid: ”Dömandet till konung hör in i en urgammal hednisk rit”, Olivecrona, 24. ULKg4:pr. SdmL Add 1:6. MEL Kg 8. ’’ MELR1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=