297 Bönderna sammankommer vid midsommar till morating, varvid En riker herra en dughande man säger följande: Jak hauer the hört sakt allan myn aller, warder konunger a morasten walder, med alla landa vilia ok lagha, han skal varda goder i sina dagha (vers 4456—59) Detta är påfallande vaga uppgifter. En anonym person påstår att han i all sin tid hört sägas att kungen valdes vid mora sten. Krönikören har inte haft mer att stödja sig på. Men uppgiften används för att framställa Magnus Ladulås och sonsonen Magnus Eriksson som lagligen valda kungar. Och detta bör ha varit meningen med myten, som nu övergår till att bli politisk verklighet. Detta senare framgår av flera senmedeltida källor somnämner morasten i samband med samtida konungars val, se Holmbäck-Wessén III 49 f. Samtidigt utvecklas den historiska myten. I Olaus Magnus’ Historia om de nordiska folken möter vi den i full blom med avbildad sten försedd med runtecken. (Hans Hildebrand, Sveriges medeltid III 8.) Någon sådan sten finns emellertid inte omtalad i tidigare svenska källor. Tänkbara förebilder för Erikskrönikans författare fanns däremot på flera håll utomlands. En dansk tradition angav att den danske kungen lyftes upp på en stor sten vid valet på Viborgs landsting. (Jörgensen DR263.) I lagmaterialet kan man följa mytens utveckling. I den äldre landslagens äldre avskrifter finns endast ”morobing”. I yngre avskrifter har detta blivit ”morasten” blandat med ”morating”. I den yngre landslagen förekommer likaledes ”morating” i de äldre avskrifterna och ”morasten” i de yngre. Sammansättningar med mor är vanliga ortnamn i många delar av landet. I Uppland är ortnamnet moro belagt från år 1312 med formerna i morom, de moro. Morengh är belagt från år 1518. (Det medeltida Sverige I. Uppland. 4. Tiundaland. Stockholm 1974, s. 136.) Av dessa har man valt Mora i Lagga socken somplatsen för tinget. Så snart myten fått fäste måste alltså den politiska verkligheten rätta sig efter den. Om de kröningsstenar som sedan förfärdigades är äkta har de använts i medvetande omatt traditionen fordrade ett val vid ”mora sten” för att anses legalt. Här kan också erinras om att ortnamnet morasten är belagt först från 1500-talet. Källorna visar alltså att denna tradition sannolikt skapats ungefär vid tiden för tillkomsten av Erikskrönikan. Att den också tillämpats vid Magnus Erikssons val till konung har vi enbart krönikans ord på. Krönikan har i varje fall velat framställa valet somvarande i enlighet med gammal svensk tradition. Situationen vid Magnus Erikssons val ger nyckeln till traditionens uppkomst. Somarv-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=