296 Noter till kapitel XV I ' Plöchl II 35 f, 39 ff, 206 ff, 416 ff. Feine 261 f, 264 ff, 398, 406. ’ Plöchl II 382 ff (340). Going 483 ff. ^ Västgötarätten har regler för tillsättning av biskop. VgL I R2. VgL II R2. ^ Enligt DS 867 avsäger sig Valdemar kronan somhan säger sig ha fått iure hereditario. Se vidare Carlsson-Rosén 111 f. ^ Landslagen återger den yngre valstadgan. Den bestämmer att valkorporationen ska til moropingx koma kunung aet vaelia. MEL Kg 4:pr. Att detta ting dock hölls i Uppsala framgår av bestämmelsen omedsavläggelsen. Kungen ska sama dagh ok stap svära sina eder till invånarna och dessa eder omtalas sedan som de han suor i vpsalum, pa han först til kunungx tokx, MEL Kg 7:pr. Någon saklig skillnad är det alltså inte fråga om. Denna yngre valstadga finns somtillägg till hs B av Södermannalagen, Add 1. I Upplandslagen finns inga bestämmelser om kungaval vid morating eller morasten. Den inledande meningen i Södermannalagens konungabalk lyder sålunda: Land porwa kunung wiper. Pry folkland mep alt swearikis rap sculu amorum fyrstum kunung taka. Södermannalagen har alltså jämfört med Upplandslagen tillagt att valet ska ske ”a morum” med hela rikets råd. Omnämnandet av rikets råd visar att bestämmelsen tillkommit senare än Upplandslagens regler. Södermannalagen i sitt nuvarande skick är också betydligt yngre än Upplandslagen. Eftersom uppgiften omett ”moroting” saknas i alla andra äldre källor måste slutsatsen bli att ordet är ett senare tillägg i Södermannalagens konungabalk. Ovan har visats att i den yngre valstadgan hela akten försiggick i Uppsala. Det finns ingen anledning anta att det var annorlunda enligt de äldre bestämmelserna. Ordet ”amorum” kan därför inte syfta på någon annan ort, vilket den hittillsvarande forskningen menar. Man har också drivits till en viss akrobatik för att kunna förklara hur akten fördelats på de olika orterna, se ex. Schlyter X, LXXIX f. Den hittillsvarande forskningens resultat är sammanfattat i art. Mora sten i KLNM. Uppgiften förekommer också i utländsk litteratur, HRGMorastein. Det är uppenbart att den äldre forskningen somkälla framför allt har använt den senmedeltida traditionen om kungavalet. Mytbildningen uppstod redan under 1300-talets förra hälft. Erikskrönikan, som är samtida med den yngre valstadgan, ger uttryck åt denna tradition. Här uppträder ”mora” som ”mora sten”. Enligt Erikskrönikan valdes Magnus Ladulås av the wplenzsko till konung vid morasteen. (vers 955) Nästa gång mora omtalas är när hertig Eriks son Magnus väljs till konung.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=