292 inte mer, somman kunde vänta. Bjurling påvisar i sin ovannämnda uppsats en serie oförenligheter mellan de skilda paragraferna. Hans slutsats är att stadgan antingen är en kompilation eller att senare inskott har gjorts i texten. När Andrae tar upp saken nämner han Bjurling på en rad i en not, a.a. 149, n.3. Han kommenterar inte Bjurlings påvisande av att det ingenstädes i några samtida annaler eller andra källor talas omnågot Alsnöfrälse. Inte heller Erikskrönikan har något att berätta om denna omvälvande händelse, a.a. 13 f. Det brev Andrae själv anför, DS 928, a.a. 148, visar motsatsen till ett generellt frälse. Allmänt gäller det orimliga i att det mest betydelsefulla och vittgående privilegium som någonsin givits i Sverige skulle ha uttryckts i en enda mening i en stadga som för övrigt handlar om helt andra saker. Man kan bara jämföra med det kyrkliga privilegiebrevet 1281 för att inse hur ytterst osannolik denna teori är. DS 725. Sedan biskopens rätt till böter för brott begångna av kyrkans landbor och övriga på kyrkans jord boende personer fastställts, gällande även brott mot regii iuramentii, tillägger stadgan följande: huiusmodi tamenpad & communioni regni nullatenus restituantur nisi hii contra quos deliquerant intercesserint pro eisdem. Alsnöstadgans text är alltså manipulerad. När detta skett går inte att utläsa ur texten enbart. Ett brev från år 1304 ger fortfarande rätten till fredsbön till den skadelidande. (DS 1420). Det är möjligt att man inte kan dra några bindande slutsatser av detta. Skulle man anse det möjligt, kommer man till resultatet, att regeln omhusägarens rätt är så sent tillkommen, att den inte funnits med i Upplandslagens redaktion av år 1296. Den har då i efterhand tillsatts stadgan och samtidigt inarbetats i lagböckerna. Detta kunde i sin tur förklara den diskrepans mellan rättigheter och skyldigheter som har uppstått i de centrala svealagarna, genomatt det är hundaret och intejordägarna, somansvarar för okänd dråpares böter. ESjL 11:8. Även Thords art. 86. VgL IV21:11. Vgl I Biskop Brynjulfs stadga. Erik Clippings stadga för Själland och Skåne. Den danske Rigslovgivning. 134 ff. 150 ff. Följande utdrag s. 148 ff. 1. Hwilken man sumdraepaer man maeth rathet rath hemae i sin eghen garth aellaer hamblaer aellaer draepaer i kirkiae aellaer hamblaer. tha aer han frithlös oc allae the aer maeth hanumwarae i far oc i fylghae oc aer vrbotae mal oc fangae aldregh frith for vtan hins döthae fraendaer bithiae for them til konung oc konung take allaen therrae howaeth lot vtan iorth. Vmnokaer man warthaer draepen af themaer i thaennae gaerning warae tha ware han v gild oc aei seal fastaes fore hanumoc aei bötaes huaerken konungs raet oc aei biseops vmhan draeps i thaen stund aer thaenne gaerning görthes. Vmnokaer man warthaer wit at han war maeth i thaen gaerning oc dyl han haue thaer til tuiggiae mannae witne oc dyle maeth haeraezs naefnd oc thaen naefne naefnd aer sak söker oc faldaer han at naefnd tha haue nattae rumoc daghs at rymae huar han warthaer sithaen gripen tha gange a hans hals. 2. Warthaer nokaer man buthen hem til annaers manzs aellaer han gaester nokaer stath i köpstath aellaer a land haue thaer aem ful frith sum han hafthe hemae at hans eghen. Oc vm sua warthaer at man warthaer iaghaeth sua at han rymer hem i annaers manzs garth fore sinae v winaer haue thaer ful frith oc vm han warthaer sua draepen aellaer hamblaeth oc görs thaet maeth rathet rath tha ware thaet vrbota mal allumthem aer thaer warae maeth i far oc i fylghe oc aerae frithlöse oc fangae aldregh frith for vtan hins döthae naestae fraendaer bithiae fore themtil konung oc konung take half therrae
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=