291 Varför böter för alla brott måste sammankopplas med skatterna, därför att skattebrott bestraffades med böter är inte lätt att inse. Återstår vändning i breven. Därför att tre brev har ius regium med ovanstående tillägg är det enligt Andrae bevisat att ”all kunglig rätt” i Alsnö stadga måste betyda detsamma. Detta är en helt otillåten slutsats. På dessa grunder har således Andrae och med honom den etablerade meningen byggt sin tolkning av ”all kunglig rätt” i Alsnö stadga såsom innefattande kungens samtliga inkomster av rättsväsendet samt skatterna. Inkomsterna från rättsväsendet utgjordes av böter och rätt till konfiskation av brottslingens gods, fredköp och ensaker. Denna rätt skulle alltså inte bara ha getts åt kungens, hertigens och biskoparnas män utan också åt var och en somtjänade till häst. Men hur går det då med edsöret? Den frågan har man inte ställt sig. Edsöreslagarna innebar en överenskommelse mellan kungen och rikets stora att stävja de svåraste övergreppen i samband med adelsfejderna. Nu skulle alltså kungen i samma stadga som stadfäster denna överenskommelse dela ut sin höghetsrätt över brottslingens fred till varje mindre riddare, dvs till just de personer somlagen var avsedd att kontrollera. Tolkningen faller på sin orimlighet. Innebörden av uttrycket ”all kunglig rätt”, eller som det heter i hs B 10 ”kunglig rätt”, kan inte vara den somAndrae menar. Det är en viktigmetodisk regel att tolka termer och uttryck i deras kontext. Den regeln bör man tillämpa också här. Alsnö stadga talar om gästningsskyldighet samt kungens rätt vid edsöret, ingenting annat. Frälset måste därför avse endera eller bägge dessa saker. Edsöret kommer inte ifråga annat än för rikets stora. Återstår gästningsskyldigheten. Nu är redan frälse givet för gästningsskyldigheten efter punkt 1 och detta i snarlika ordalag som de som används i punkt 3. ”Hästmeningen”, varpå hela frälset upphängts, återfinns i lagböckerna i just detta sammanhang: Upplandslagen Km9:5: kununx garpaer ok biskups garpaer riddaerae garpaer ok perae mannae garpaer maep örs piaenae paer ma aei raettae upp a. Eftersom den visats vara opassande på den plats där den står i stadgan är det vida sannolikare att den ursprungligen hört till paragraf 1, gästningsstadgan, blivit överhoppad och tillfogad någonstans i marginalen, varefter den vid avskrift hamnat där den nu står. Det finns många exempel i laghandskrifterna på att rättelser skedde på det sättet. Traderingsförhållandena är sådana, att man måste räkna med att förvanskningar har skett. Forskningen har länge varit medveten om det bristfälliga i de bevarade versionerna. De inbördes skillnaderna och problemen i samband med dem har behandlats av bl.a. Westman, a.a. 204 ff. Mest kritisk har Oscar Bjurling varit. (Våldgästning och frälse. 1952. Skrifter utgivna av ekonomisk-historiska föreningen i Lund, 1—143.) Påfallande är att man på ledande håll med tiden blev allt mindre källkritisk. termens an-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=