289 1325. Handskriftsavdelningen vid Kungliga biblioteket i Stockholm under ledning av dåvarande chefen fil.dr. Harry Järv har haft vänligheten granska textstället, ett arbete för vilket jag varmt tackar. Analysen är gjord av Kristina Eriksson på denna avdelning och resultatet visar övertygande att ”Vidhemsprästen” skrivit texten till Alsnö stadga. Schlyters mening är alltså den riktiga. Den äldsta handskriften är således ca 40 år yngre än originalet. Den andra avskriften finns i B 10, en handskrift av landslagen med inhäftade stycken ur västgötarätten. De senare är liksom landslagen enligt Schlyter skrivna under senare hälften av 1300-talet. (Schlyter I, XXIV). Texten daterar sig själv till 1285. Men redan tidigt var man uppmärksampå att flera av de angivna vittnena var avlidna vid den tidpunkten. Man antog därför att dateringen var felaktig och menade att stadgan måste ha tillkommit före utgången av år 1281. Schlyter, Ordbok XVII, invände att dessa vittnen inte är urkundsvittnen utan endast omtalas som närvarande vid beslutet. Han antar därför att ett tidigare beslut slutligen stadfästes år 1285. Westman, a.a. 204 ff, har häremot gjort invändningar, som blivit avgörande för senare forskning. Huvudinvändningen är att det vore orimligt att anta, att ett möte beslutat lagändringar före utgången av år 1281, att dessa sedan i flera år varit utan giltighet men slutligen vid ett nytt möte år 1285 utfärdats somdet gamla mötets beslut. Westmans argument är anakronistiskt. I modern tid vore ett sådant dröjsmål möjligen mindre rimligt men ingalunda i 1200-talets Sverige, i synnerhet inte när det gällde så kontroversiella saker som här. Ovan visar jag också att passusen om husägarens rätt tillfogats i efterhand. Den ändrar det beslut som Magnus Birgersson tog i kyrkans privilegiebrev 1281, vilket överensstämmer med den ursprungliga texten på denna punkt i Alsnö stadga. Stadgan kan alltså ha utfärdats senare än det ursprungliga beslutet, och någon tvingande anledning till omdatering finns inte. Nu finns emellertid möjligheten att passusen om husägarens rätt tillfogats långt senare, vid avskriften av stadgan. Då kommer saken i ett annat läge. Se nedan not 30. Frälset i Alsnö stadga enligt den sanktionerade teorin. Det ligger egentligen utom ramen för denna avhandling att diskutera den sedan länge sanktionerade åsikten att ett generellt och mycket omfattande världsligt frälse skulle ha införts med Alsnö stadga. Men den är så uppenbart orimlig med hänsyn till edsöreslagarna att det ändå finns anledning att ta upp saken här. Innan jag belägger det sistnämnda förhållandet ska jag ge en översiktlig redogörelse för innehållet i stadgan och för den hittillsvarande forskningens resultat. Alsnö stadga innehåller fyra olika avsnitt. Det första somutgör större delen av stadgan ger regler för gästning och rättare. Kungens, biskoparnas, riddarnas samt svennernas gårdar fritas från gästningsbördan. I nästa stycke förnyar Magnus Birger jarls lagar omhem-, kyrko-, tings- och kvinnofrid, brott mot gjord förlikning, hämnd på annan än gärningsmannen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=