288 Noter till kapitel XII * HRGLandfrieden I och II. ^ JL 111:21. ^ Se ovan 48. ■* Brandt II 30, 49 f. MLL IV:12, 19. I det senare lagstället finns dock laggivna kriterier för visst brott. ^ Se ovan 62. MLL X B 6. ^ Se ovan 184. * SdmLM10:2. ^ ULM12:9. UL M9:3. 11:4. 26. 28. 29:pr-l. 30. 31. 12. " SdmLM23. 12. 10. '2 ULM9:2. SdmLM23:3. ” MEStD2. ÖgL D3:pr-2. ASun 57. SkL 118. ÖgLV31:5. R6:2. Se ovan 226. ÖgL V6:pr. MEL DI 2. 6. 12-15. ” MEL DI 21. SI 1. MELDI42. SI 16:1. ULM15. SdmLM36. ÖgL E 30. MEL H 7-8. Se ovan 59 f. UL Kg 4. SdmL Kg 4. Tilläggen är tryckta som ”Vidhemsprästen”, samma hand alltså som skrivit av Alsnö stadga. Se vidare härom under not 29. Tillägget i B 58, yngre lagen, är enligt Schlyter skriven av samma hand som handskriften i övrigt. Denna är som nämnts i källavsnittet tillkommen tidigast 1345. överensstämmelserna mellan tilläggen i västgötarätten, Östgötalagen och landslagen är sådana att någon formav gemensamnämnare måste förutsättas. MEStE 1-18, 21,22,25, 26. Jfr Bj 12. UL Kg 5:4. SdmL Kg 5:4. ÖgL E 1:8. MEL E 9, 10. D47.10.5.4. ” DS 799. B 10. Alsnö stadga. Handskrifter och datering. Alsnö stadga är en av de mest omdebatterade källorna till svensk historia. Senast se Jan Liedgren, ”Alsnö stadgas språk och datering”. Rättshistoriska studier XI 1985. 103-117. Artikeln gäller främst dateringen. Stadgan, utfärdad år 1285 av konung Magnus Birgersson i närvaro av en rad stormän, finns bevarad endast i två sena avskrifter på svenska. Den ena avskriften finns i hs B 59, alltså VgL I, i ett inhäftat lägg. Den är enligt Schlyter gjord av en präst i Vidhems socken och måste ha tillkommit omkring år 1325, eftersom detta årtal anges i en notis. K.G. Westman, Svenska rådets historia till år 1306, 205, påstår utan närmare angiven grund att det är en annan hand än notisskrivarens som gjort avskriften. Han vill också göra denna hand äldre än Add 7, Schlyter I 230 ff. Tillägget i B 59 är skrivet av
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=