287 nåmförbud införts i östgötarätten redan i början av 1200-talet? Det är högst osannolikt med tanke på det omfattande administrativa nåmet i svearätten. Där finns inte heller någon referens till någon kunglig lag. Södermannalagens hsA talar endast om att nåm är ”avlagt” för bötessaker. Däremot kan ett begränsat nåmförbud ha införts tidigt i Ostgötalagen. Det fall som historiken refererar till är enbart böter för brott. Sådana får inte nämas i Upplandslagen och det är fullt möjligt att ett nåmförbud i sådana saker införts i Ostgötarätt, om inte i ”konung Knuts dagar”, så exempelvis under Birger jarl, somockså är nämnd i historiken. Han kan ha infört det utmätningsförfarande somomnämns där och somi mycket liknar det norska atför. Östgötalagen är en sent redigerad lag. Även omlagen i dess nuvarande form bygger på äldre skriven lag, vilket måste förutsättas, kvarstår att traditionen om Knut VI :s lagstiftning kan ha blivit feltolkad under de ca 150 år somutgör den mellanliggande tidsperioden. Tendens är inte heller utesluten. Utmätningsförfarandet i Östgötalagen gynnar i hög grad myndigheterna och det kan ha legat i deras intresse att framställa lagen som så gammal sommöjligt. Att lagförfattaren enbart haft ett rättshistoriskt intresse i sådana notiser är däremot mindre sannolikt. Indirekt får vi i historiken upplysning omatt utmätningsräfsten äldst sannolikt varit en biskopsräfst. Dels inträffade den vart tredje år, vilket stämmer med uppgifterna i kyrkobalken, ÖgL Kk 13:2. Dels förutsätts att kungen, dvs hans åklagare, ibland inte var närvarande. Att det äldst var biskopsräfsten som skötte utmätning vid tredska stämmer också mycket väl med den andel som biskopen och hans åklagare har i den nuvarande versionen av utsökning.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=