275 Att Upplandslagens fästepengar har samma funktion som den romerska rättens borgenssumma vid äktenskapsavtalet förstör den traditionella bilden av ”köpäktenskapet”. Därför har man inte sett sambandet tidigare. Svensk rätt, med undantag för Östgötalagen, använder inte köprättsliga termer vid äktenskapsavtalet. Östgötalagens ”vängåva” är en sådan term. Köp skulle alltid ske med ”vän och vittnen” för att köparen skulle kunna bevisa laga åtkomst, se ovan 157 ff. Norsk rätt liksomkontinental använder däremot köprättsliga termer, Brandt I, 92-129. Kvinnan ska vara mundi keypt för att äktenskapet ska vara lagligt. (Gul 25) Jfr för kontinental rätt HRGEhe spalt 812: uxorem emere, feminam vendere. UL Ä 1:3. jfr 1:4. Samma i VmL Ä 1:3. “ UL Kk 15:1. SdmL G 1 :pr. MEL G2:6. Se ovan 218. Om kvinnan gifter sig mot föräldrarnas vilja förlorar hon arvsrätten efter dem. Dessa kan emellertid förlåta dottern och låta henne ärva. Bestämmelsen gäller även ”lönskaläge”. ULÄ 1:2. SdmL G 1:1. ÖgL Ä 1:1. MEL G3. MESt G3:pr. KrL G3:pr. ULÄ:pr. MEStG l.MELG1. KrL G 1. VmLÄ 1:2. SdmL G 1:1. Nov. 118:5. Dalalagen låter dock mor vara giftoman efter bror, DL G 3:pr, samma ordning somi norska landslagen, MLL V2, jfr dock V 1. ÖgL Ä 10. SdmL G5:1. UL Ä 8:pr. MEL G 12. För termen omynd, se gloss, till ÖgL. Ordet torde vara en avledning av de germanska språkens variant på latinets manus, tyskt munt, angelsaxiskt mund, norskt mundr, som dels betydde ”förmyndarskap”, dels den summa somfästmannen erlade vid fästningen. HRGMunt,Muntwalt, spalt 750-52. Gul 54. Fro XI 4, 16. Brandt I 97 f. Liu 7. UL Ä4. SdmL G 3:2. ÖgL G 10:pr, 1. MEL G 10. ÖgL G 8:pr. MESt G 4:1. MEL G4. UL Ä2:pr. SdmL G2:pr. ULÄ3:pr. Liber Pap. Ro 182. Se också Sjöholm 1976, 83. De svenska lagarna har något skiljaktiga bestämmelser om när förmyndarskapet över kvinnan och hennes gods övergick till den nyblivne äkta mannen. Enligt Upplandslagen skedde detta då bruden med sitt gods kommit ”hem” till sin man, UL Ä2:1. Östgötalagen skiljer i en bestämmelse mellan förmyndarskapet över godset och över kvinnan, vilket motsägs av andra bestämmelser. Så snart hustruns hemföljd kommit mom gård och grindstolpar” hos mannen har han fått förmyndarskapet över godset enligt G 12. Bestämmelsen gäller lösöret. Enligt G 7:pr och 7:1 får mannen förmyndarskåpet över såväl gods som kvinna när ”båda gå uppenbarligen i säng samman”. De motsägande bestämmelserna beror på den omredigering, som påvisas i text 1. Landslagen låter förmyndarskapet över egendomen övergå till mannen då bruden kommit ”hem till honom eller i säng med honom”, medan förmyndarskapet över kvinnan övergår ”då de har legat samman en natt”, MEL G 6. Södermannalagen saknar explicita bestämmelser men av bötesfördelningen vid dråp på bruden framgår att den har samma tidpunkt somMEL, SdmL G 3:1. Östgötalagens ord visar hän på en sängliggningsceremoni somutomi västgötalagarna finns belagd först i senare källor, se art. Sängledning, KLNM. Enligt den äldre forskningen var det ursprungligen fråga omen hednisk fruktbarhetsrit. Omman avstår från alla spekulativa tolkningar framstår sängliggningen som en del av det feodala ceremoniel, varigenom brudens nya sociala ställning offentligen fastslogs. Sängliggningen kan visserligen uppfattas som ett symboliskt samlag men det viktiga var inte detta i och för sig utan platsen för det. Samlaget som sådant särskilde inte bruden från andra kvinnor.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=