269 Schlyter IV, XXII. 194 f. Holmbäck-Wessén III, XVff. Utom de fall, där böter explicit nämns, kan framhållas att förläningsrätten i allmänhet var förenad med materiella förmåner för innehavaren samt att böter för osanna eder bör ha varit en inte föraktlig inkomstkälla. Holmbäck-Wessén III, XX. Wessén drar emellertid felaktiga slutsatser av dessa uppgifter. Han anser att de ökade inkomsterna för biskopen visar att dennes makt var stor 1325 men att hans inflytande sedan blev eliminerat, a.a. XXL Karlsson 1904, Inledningen. Holmbäck-Wessén III, XII. UL Kk 14:pr. VmL Kk 13. SdmL hsA Kk 14. DS41. ’’ SdmL hsA Kk 12:1. J 2:3, hsBJ 2:3. ULJ2:4. Kk 14:pr. SdmLR2:pr. 22 Karlsson 1904, XVIII. Språkforskaren Per Axel Wiktorsson, Södermannalagens B-handskrift. 1976, har kommit till ett helt annat resultat, nämligen att hsB skrevs år 1335. Hans arbete är emellertid endast delvis en språklig analys. Han utgår istället från en flertal illa underbyggda förutsättningar, somatt hsB måste ha tillkommit under biskop Styrbjörns tid, a.a.2, och att Södermannalagen ”togs ur bruk ” 1350, a.a.10. Eftersom hans språkanalyser vilar på delvis mycket diskutabla resonemang av rättshistorisk art har jag inte kunnat använda hans resultat. 2^ Schlyter II, I med n. 1. Schlyters innehållsmässiga datering till omkring 1290 har blivit normgivande till våra dagar, KLNMÖstgötalagen. Schlyter grundar sin datering på det faktumatt biskopens bröstarvingar omtalas i J 20:2 samt att systers rätt att ärva jämte bror i Ä2:pr kallas ”nya lagen”, vilket Schlyter menar syftar på Birger jarls arvslag. Omden sistnämnda, se ovan 126 f. Angående prästsönerna skilde kyrkan mellan legitima och illegitima sådana. De förstnämnda hade fötts innan fadern fått sitt andliga ämbete. Dessa var inte uteslutna från arv. Bernhard Schimmelpfennig, Zölibat und Lage der ”Priestersöhne” vom 11. bis 14. Jahrhundert. Historische Zeitschrift Band 227. 1978. Förf. ger många belysande exempel på den mycket stora skillnaden mellan lag och praxis i celibatfrågan. Biskopliga och påvliga dispenser hörde till ordningen för dagen. På kontinenten levde präster öppet med kvinnor och barn. Högt föredöme hade man i påvarna, särskilt på 1400-talet. I Friesland gällde ärftlighet till kyrkliga ämbeten somnågot normalt ännu i senmedeltid. I Skandinavien var ungefär en tredjedel av de oäkta födda klerkerna prästsöner, a.a. 39. 2"* Schlyter VI, XVIII ff. Skoklostersamlingen 155 RA. Holmbäck-Wessén V, LXXVff. 2^ Avgörande blir hur man bedömer uppgifter i diplomen. DS 3783 år 1344, gäller byte av gods secundumomnes condiciones legum Tiehaerzlag. DS 1287 år 1290, jordförsäljning secundum leges legiferatus wärendie. DS 3484 år 1340 (eller ngt senare) original på pergament. Förteckning över föremål i konung Magnus Erikssons skattkammare, varvid bland annat nämns följande: unumlegisterium smalenzt. vnumlegisteriumosgotorum, vnumlegisteriumvplaenzt, 1 legisterium ecclesiasticum, 1 legisterium ecclesiasticumin swenico. Ordet legisterium förekommer enl. Hammarströms Gloss, bland annat i Statuta synodalia veteris ecclesiae Suiogothicae. ”Ordet är specifikt nordiskt, mig veterligen”. Någon översättning ges ej. Fråga är om legisterium betecknar en fullständig provinslag, det kan också vara fråga omvärldsliga kyrkorätter.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=