267 fortsätta över luckan till flock 15. Men så är inte fallet. Jag har studerat Ihreska fragmenten, Cod HolmN47 a, KB, och funnit följande. De fyra första excerpterna är tagna ur 15:1-3, så kommer den ur 14:6, därnäst följer fjorton excerpter ur 15:pr-8. Den enstaka excerpten från flock 14 är alltså instoppad i en rad excerpter från flock 15. Vad bevisar detta? Absolut ingenting av det Ståhle menar. Det andra argumentet är att Bureus’ utdrag i flera fall stämmer överens med codE, däremot överensstämmer aldrig handskrifterna med Bureus gentemot codE. Detta påstående måste Ståhle dock komplettera i not med följande: ”1 några fall råder dock överensstämmelse mellan utdragen och några sena kyrkobalkshandskrifter (jfr de av Schlyter, Uplandslagen, s. 59, noterna 36 och 45 anförda läsarterna), men detta kan bero på rena tillfälligheter och är enligt min mening betydelselöst — att någon av de kända KkB-texterna skulle kunna ligga till grund för Bureus’ utdrag är alldeles uteslutet, (a.a. 109 n.l). Varför det skulle vara uteslutet meddelar inte Ståhle. Hans enda argument är det kategoriska förnekandet. I själva verket är det utomordentligt sannolikt att Bureus just haft en sådan som förlaga. Redan ortografin skvallrar om detta — något som Ståhle måst förklara med att Bureus använt sin egen ortografi - hur i så fall materialet kunde vara tjänligt för Ståhles syften förklaras inte. Men framför allt är innehållet av utdragen talande. Bureus’ excerpter fördelar sig nämligen på ett speciellt sätt över vissa balkar. Efter kyrkobalken följer en excerpt från konungabalken 4, åtta från samma balks flock 10 och två från flock 11. Därpåföljer tre excerpter från Wi|5erbobalken och tre från J^ingmalabalken, det sista från dess flock 14. Det finns handskrifter av landslagarna med Upplandslagens kyrkobalk, där den sistnämnda somtillägg har just konungabalkens flock 10 och 11 samt malabalkens flock 13 och 14 av Upplandslagen. Det gäller exempelvis Schlyters hsH. Det är således mycket sannolikt att Bureus haft en sådan handskrift som förlaga. Ståhle har själv gjort en viktig iakttagelse omvilkaprinciper somtillämpades vid editionen av de första lagutgåvorna, när han jämförde den tryckta utgåvan av stadslagen 1617 med dess kända förlaga: ”Vid återgivande av förlagans text accepteras praktiskt taget genomgående de tillägg, strykningar och ändringar, som gjorts av senare händer”, (a.a. 102). Eftersomingenting har visats somtyder på att codE skulle återge en handskrift, äldre än de bevarade, återstår att Bureus just har förfarit på detta sätt. Årtalet 1295 kan förklaras på samma sätt som andra misstänkta felskrivningar av romerska årtal. Den latinska confirmatio har tydligen varit en av förlagorna för codE eller någon handskrift somnyttjats vid utgivningen. Omsista siffran i dess årtalsangivelse varit nött eller otydligpå annat sätt återstår siffran 1295. Slutsatsen blir att codE ingalunda står originalet till Upplandslagen nära. De kyrkobalk sen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=