265 laga. Men andra olikheter är av den arten att de inte kan ha funnits i någon handskrift. Hit hör den i företalet inom parentes inflickade anmärkningen om Viger Spa. Vidare uppräknandet av lagkommissionens medlemmar även i företalet, vari påstås att lagens tillkomstår är 1295. Satsen ”Land ska med lag byggas”, som i alla andra handskrifter inleder Byggningabalken, återfinns här i företalet. Slutet på kyrkobalkens kap. 14 är flyttat till kap. 13, vilket fördärvar sammanhanget. Ofta förekommer gamla ordformer som maper där de andra handskrifterna har man. Schlyter anser dem vara tillsatta som stilistiska prydnader. Någon har alltså enligt Schlyter försett en av de handskrifter som ligger till grund för trycket med vissa tillägg. Att detta inte var något ovanligt visar för en senare tid de förfalskningar som Carl Lundius utförde och som bland annat gällde Upplandslagen. Schlyter har utförligt bemött dessa. (Schlyter III, LVII ff.) Det skulle här alltså röra sig om en föregångare till Lundius. Alternativet vore att utgivaren själv gjort tilläggen och ändringarna. Att utgivaren använt olika handskrifter visas av att codE dels har den svenska versionen av stadfästelsen, dels i sitt företal har lagt till uppräkningen av lagkommissionens ledamöter enligt den latinska versionen. De bägge versionerna skiljer sig genomatt skrivaren av den svenska versionen har utelämnat de sista fyra namnen. CodE får alltså dubbel uppräkning av namnen. Schlyter anser att codErs confirmatio är avskriven av hsA. (Schlyter III, LXI). Carl Ivar Ståhle har anslutit sig till denna mening och utförligt underbyggt den. (Ståhle, 1954, 110 f.) Schlyters anmärkningar mot codE kritiseras i detalj av L.F.Leffler. Lefflers slutsats är att utgivaren inte i något fall kan anses uppsåtligt ha förfalskat texten, däremot att det på vissa ställen kan vara fråga om senare tillägg i marginalen, vilka avtryckts utan kommentar - en alternativ förklaring som Schlyter själv gett för vissa fall. Som ett sådant tillägg räknar han det omdisponerade partiet av kyrkobalken. Med Schlyter antar han att flera handskrifter använts. Leffler drar av detta slutsatsen, att förlagan till codE med undantag för sådana rättelser och tillägg bör ”anses vida närmare ansluta sig till UL:s älsta redaktion af 1295 än någon annan känd handskrift af UL”. (Leffler 1880, 31). Till Lefflers åsikt ansluter sig Sam Henning med följande argument. När codE i sitt företal räknar upp lagkommissionens ledamöter sker detta med 15 namn. Ett av dessa är Andreas av Förekarlaby. Skrivningen ”Förekarlaby” förekommer också i Angsöhandskriften och i den latinska versionen av confirmatio. Den är enligt Henning äldre än hsA:s ”Förekarlaby”. (Henning 1932, 127 med not 7.) Ängsö och den latinska confirmatio har också 15 namn medan hsA saknar de fyra sista. ”Härav framgår tydligt att cod Ängsö av de bevarade handskrifterna har en formav Conf. som kommer det ursprungliga originalet närmast”, (a.a.128). Då nu företalet i codE har samma former och dessutom meningen ”Land ska med lag byggas...”, vilket Henning anser vara det ursprungliga förhållandet, eftersomsamma mening finns i Västmannalagens före-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=