261 ESjLII26. SdmL Kg 9:1. ÖgL R6:2. MLL IX 13-16. La Preuve 727 ff. JL II 1-7, 41. ” JL II 50-54. 2° Jfr Jorgensen TfR 1944, 74-131. KLNMEdgärdsman. Med juramentumde veritate avsågs i regel svarandens egen ed men kunde även gälla mededsmännen. ÖgL D3:2. KLNMRettergang. Böter, sp. 532 f. Trots att de förklaras vara främmande för den forngermanska straffrätten lyckas man ändå hänföra dem dit. Brunner II 767 f. Brunner II 762 ff. His I §§ 19, 20. Plöchl I 422 ff. II 374 ff, 386. Brunner II 765 f. Trots att det i de angivna källorna förekommer flera hänvisningar till bibeln vägrar Brunner att erkänna sambandet. Istället skulle dessa idéer ha sin rot i det hedniskt-germanska samhället. Brunner II 794 ff. His I 583 ff. KLNM Böter 530. ’’ Gösta Hasselberg, Visby stadslag och dess källor, 1953. Sjöholm 1976, 111 ff. KLNMHerred. KLNMSogn, sp. 381-82. Danmarks Historie 307. UL R 1, 2,14. SdmL R 1-3, 11. 33 UL R 10. B 17. SdmL R 8. Add 6, 11. 3'* Jörgensen DR244 ff. 33 ÖgL R21-26. 3^ ÖgL R 3:2. 32 Se ovan 225 ff. 3» KLNMTing sp. 353 f. 3’ MEL R 7, 8, 12. Brandt II 161 ff. JLII5. MLLPmg2, 5:2. '‘2 Se ovan 161 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=