250 Gammal och ny teori Mina resultat visar vilken radikal förändring av historien som blir följden av den nya receptionsteorin och av att lagarna betraktas sompolitiska maktmedel i händerna på konkreta människor eller grupper av människor istället för ur det traditionella genetiska perspektivet. Där är det rättsordningen själv som agerar likt en levande organismenligt sina inneboende krafter. Detta perspektiv tjänar sina särskilda syften: utvecklingens mål blir lag och ordning i den kristna staten. Det är Hegels utvecklingsmodell somhittills behärskat scenen. Den traditionella forskningen bygger på rättsdualismen. Romersk och framför allt kyrklig rätt måste framstå somnågot helt skilt från den germanska rätten, som man menar är folkskapad och har traderats muntligen under århundraden före de skrivna lagarnas tid. Det är i konfrontationen mellan dessa element som den västeuropeiska rätten skulle ha uppstått. Jag förnekar rättsdualismen. Den ”forngermanska rätten” finner man i Mose lag. Och de förändringar somsker i västerländsk lagstiftning, de sker inomsystemets ram. Valet av källteori är avgörande för hur man använder lagarna som källor. Med den muntliga traditionsteorin blir lagarna kvarlevor av folkets liv. Det som man menar finns kvar av den gamla rätten vid ”nedtecknandet” uppfattas således inte enbart som normer utan även sompraktiserad rätt. Därför kan man använda dessa kvarlevor för att rekonstruera det samhälle, där denna rätt fungerade, utan att behöva använda sig av tillbakaprojektion i egentlig mening. Den hittillsvarande rättshistorien har på detta vis levererat nyckeln till vår fornhistoria. Med den skriftliga receptionsteorin är en sådan användning av lagarna som källor omöjlig. Vid lagstiftningstillfället är det recipierade godset normer och inget annat. Dessa kan bara användas till kunskap om upphovsmännen, deras avsikter och inbördes relationer. Men eftersom den skriftliga receptionen försiggått under en längre tid, kan man på flera sätt göra korrekta slutsatser till den aktuella samhällssituationen och till praxis, dock endast för den tid som receptionen varat. Sådana slutsatser förutsätter samtidigt en grundlig kännedom omreceptionsförhållandena och det inbördes sammanhanget mellan lagens bestämmelser. Det är ingenting somomedelbart ger sig vid läsningen av texten. Det kan förefalla egendomligt att den gamla källteorin från historiska skolans och dess föregångares tid kunnat behållas intakt även i vårt land till den dag som är. Kanske är det så att man trott att allt är gjort som behöver göras efter det s.k. källkritiska genombrottet. I själva verket är det mesta kvar. Den weibullska källkritiken drabbade inte lagarna och inte Tacitus’ Germania eller Adamav Bremens krönika med dess tempelhistoria. På denna treenighet är vår fornhistoria byggd. Och denna kejsare är faktiskt naken! Germania och tempelhistorien borde ha utmönstrats för länge sedan och detsamma gäller den muntliga traditionsteorin. Därmed faller hela klädnaden.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=