RB 41

248 rättsadministrationen. Bestämmelser om regelbundna tingssammankomster och speciella lokala tingsplatser saknas helt i Östgötalagen. I detta avseende skiljer sig lagen från både svearätten och landslagen. På byplanet finns regler för gärdning och brohållning men med något undantag inte någon angiven delning av böterna för sakskador. Att detta inte var till den enskildes favör demonstreras av utsökningslagen. Utsökning får ske endast genomkonungsräfst, bönderna framstår som redskap vid förrättningen och kungens och biskopens åklagare har merparten av tredskoböterna. Sammanfattande jämförelse av maktförhållandena Den svenske kungen har jämfört med förhållandena i Danmark och Norge betydligt mindre rätt till böter och konfiskerat gods. Särskilt märkbar är skillnaden i kungens ställning i svensk och norsk rätt. Men den svenske kungen har före Alsnö stadga vid urbotamålen konfiskerat allt brottslingens gods liksomi grannländerna. Edsöresrätten innebär alltså en kraftig begränsning av kungens rätt, dels genom tredelningen av det konfiskerade godset och maximeringen av fredköpet till 40 marker, dels genomatt urbotamålens antal inskränktes genomrekvisitet föregående fiendskap. Denna tredelning har också gått ut över kungens rätt till danaarv och dulgadråpsböter samt övriga böter med några explicita undantag. Denna bötesdelning ändras inte i landslagen, däremot ökar antalet urbotamål, vilket betydde ökad rätt till fredköp för kungen. Lika svag är den svenske kungens domsrätt jämfört med grannländerna- här jämförd utifrån Upplandslagen. Den norske kungen hade vid denna lags tillkomst sedan flera årtionden ett lagfäst sanningsmonopol och i dansk rätt hade biskoparna en liknande ställning. Först med den svenska landslagen och den stadgelagstiftning som föregår denna uppnår den svenske kungen en någorlunda jämförbar position. De centrala svealagarna visar en unik maktställning för stormännen och motsvarande bottenläge för både kung och biskop. Det gäller både bestämmelser för kungavalet, regalrättigheter, landsherrens lejdrätt, förhållandet urbotamålbötesmål, den enskildes ställning i processen och det materiella utfallet i rättegången. Denna maktstruktur är det omedelbara avtrycket av de politiska maktförhållandena vid lagens tillkomst. Den visar att den hittillsvarande bilden av skeendet är falsk. Upplandslagens tillkomst år 1296 markerar inte ett steg på vägen till ett enande av tidigare självständiga land, som den etablerade forskningen menar, den utgör tvärtomett kraftfullt hävdande av landets självständighet gentemot kungamakt och kyrka. Den bryter en tidigare starkare centralmakt under Birger jarls tid. Däremot gick denna begränsning av kungens makt inte så långt att han tvingades avhända sig alla sina bötes- och skatteinkomster till förmån för dem

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=