243 har man inte dragit. Samma gäller den framträdande roll som reglerna omvigsel spelar. Den etablerade teorin menar att ett hedniskt giftermål kan spåras i lagarna och att detta så småningombesegras av den kristna ritualen. Enligt den utvecklingsmallen borde Ostgötalagen i sin nuvarande formvara en sen lag. Nu har rätten till nåm ingen daterande betydelse och den är inte uttryck för ett ”primitivt rättsstadium”, somden etablerade teorin menar. Jag har visat att exekution med rättsligt kontrollerat nåm var förknippat med mindre våld än utmätningen, vilket är tvärtemot den gängse uppfattningen. Angående giftermålet har jag visat att den påstådda motsättningen mellan ett ”fo^ngermanskt” och ett kristet giftermål inte existerar. Det finns inga spår alls av något hedniskt giftermål i våra lagar. Till dessa felaktigheter och inkonsekvenser kommer att den etablerade teorin inte har förklarat meningen med att en lag, somskulle ha ”nedtecknats” omkring år 1290 har avskrivits med än ett halvt sekel senare, då landslagen redan var färdig eller i varje fall var under utarbetande. Den gängse uppfattningen är somsagt att provinslagarna blev onödiggjorda i och med landslagens tillkomst. Varför har då denna ”föråldrade” lag avskrivits vid den tidpunkten och dessutomi en prakthandskrift, den ståtligaste vi äger? Det är en fråga som man tydligen inte ställt sig. Allt detta visar att den etablerade teorin omOstgötalagens tillkomst och datering är ohållbar. 2 En omdatering måste utgå från andra kriterier än de hittillsvarande. En avgörande faktor är den påvisade kompilationskaraktären. Det står klart att Östgötalagen är resultatet av en omredigering av stora partier äldre text. Utformningen av edsöresrätten visar att denna omredigering måste ha företagits tidigast i anslutning till den äldre landslagen. Östgötalagen har först då införlivat edsöresrätten med lagtexten, liksom skedde i västgötarätten. Då har emellertid edsöreslagarna förlorat det väsentliga av sin gamla betydelse genom att myndigheterna fått rätt att överpröva ederna. Edsöreslagarnas karaktär av överenskommelse mellan kung och stormän innehållande preciserade regler för bevisningen är oförenlig med en överprövningsrätt för kungen eller biskopen av samma bevisning. Där sådan förekommer måste den aktuella handskriften visa lagen i en senare version. Detta gäller landslagen och Östgötalagen, som har sanningsprövning av biskops- och konungsnämnd, samt Södermannalagens Bhandskrift, Västmannalagen och den s.k.Dalalagen, vilka har den yngre valstadgans bestämmelse omsanningsmonopol för kungen. Upplandslagen saknar överprövningsrätt och denna ordning måste också ha gällt vid lagens kodifikation 1296. Samtidigt har Östgötalagen i flera fall en mera avancerad juridisk form än
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=