242 riktiga utslag. Det är ingen slump att vi inte har några bevarade original av provinslagarna. Med de tillägg och ändringar som har gjorts har originalen, i den mån de funnits, spelat ut sin roll. Vi kan urskilja tre stadier i textutvecklingen. Det första utgörs av det kärnparti som våra lagar har gemensamt med skånerätten. Hit måste också räknas huvudparten av de bestämmelser i kyrkobalken somreglerar förhållandet mellan präst och bönder och församlingens allmänna skyldigheter mot kyrkan. Det andra stadiet är de centrala svealagarnas tillkomst kring år 1300 och det tredje alla de tillägg och ändringar somdärefter tillkommit. Östgötalagen utgör en särlinje efter första stadiet. Den har inte omredigerats samtidigt som de centrala svealagarna utan har behållit sin gamla skepnad framtill det att arbetet på den nya lagen påbörjats, alternativt efter dess tillkomst. Dateringen av Östgötalagen 1 Den etablerade dateringen av Östgötalagen grundar sig på Schlyters uppfattning att innehållet inte kunde vara yngre än från omkring år 1290. Schlyters skäl var dels att biskopens bröstarvingar nämns vid arv, vilket enligt honom betydde att celibatsbeslutet från år 1248 inte hunnit bli allmänt åtlytt, dels att det i samband med dotters arvsrätt talas om ”den nya lagen”, vilket Schlyter menade syftade på Birger jarls arvslag. Ingetdera argumentet är hållbart. Angående den lika arvsrätten har jag visat att det inte finns några pålitliga belägg för att Birger jarl skulle ha utfärdat en sådan lag. Det är symptomatiskt att Östgötalagen, som annars är noga med att nämna Birger jarl somlagstiftare, här endast hänvisar till ”den nya lagen”. Härmed torde ha avsetts landslagen eller någon stadga, typ Skarastadgan. I övrigt har Åke Holmbäcks datering enligt arvslagarna varit avgörande liksomförekomsten av ättböter i Östgötalagen. Jag har visat att Holmbäcks teori är ohållbar. Arvslagarna kan inte heller användas i daterande syfte. När det gäller ättböterna är dessa enligt traditionell uppfattning rester av det förkristna ättsamhället. Jag har istället visat hur de hänger samman med att kungen konfiskerade brottslingens gods och att försvinnandet av reglerade ättböter är beroende av att konkurrensen mellan målsägare och myndigheter om det materiella vederlaget försvinner. Där detta inte sker bevaras ättböterna, somi dansk rätt. I Östgötalagen kvarstår de äldre bestämmelserna omättböter vid sidan av de nya, somstadgar tredelning av böter och konfiskerat gods. Den etablerade teorin är dessutom inkonsekvent. Eftersom den anser att nåm, den reglerade självtäkten, är ett ålderdomligt fenomen borde det stränga förbudet häremot i Östgötalagen visa att denna lag är sen. Men den slutsatsen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=