238 är fråga om tillfälligheter. Om en sådan regel står i motsättning till lagens övriga bestämmelser har detta utgjort ett kriteriumpå att den tillkommit vid en annan tidpunkt än lagens huvudredaktion. 1 På detta sätt har jag visat att Upplandslagen i sin kyrkobalk har gjort väsentliga tillägg när det gäller biskopens domsrätt och inkomster av edsöresmålen. Det är sannolikt att även reglerna rörande processen och bötesfördelningen vid 100-markersmålen har inarbetats efter huvudredaktionen. Dessa gynnar världsliga myndigheter. I ett fall har jag inte velat ta definitiv ställning och det gäller husägarens rätt till fredsbön vid edsöresmålen. Här finns vissa motsägelser till andra regler, å andra sidan är de av den arten att de har kunnat förekomma också i en genomarbetad lagredaktion somUpplandslagen. De säkerställda tilläggen finns i alla handskrifter och detta är tillräckligt för att konstatera, att det inte finns någon bevarad handskrift som korrekt återger versionen från 1296. De nämnda ändringarna till kyrkans förmån förklarar varför inget original finns kvar, om nu något sigillerat normexemplar överhuvud taget existerat. Det har helt enkelt inte funnits något intresse av att bevara det, tvärtom. Avskrifterna med de tillagda ändringarna har fungerat som gällande lag. Jag har också gjort en kritisk analys av den nu etablerade uppfattningen att förlagan till den tryckta utgåvan av Upplandslagen i själva verket skulle vara den ursprungliga versionen. Det finns inget hållbart underlag alls för den åsikten och inget skäl att frångå Schlyters uppfattning att flera handskrifter använts, delvis manipulerade, för den tryckta utgåvan. 2 Av Södermannalagen har bägge huvudhandskrifterna en enstaka bestämmelse om sanningsprövning av vittnesmål vid biskopsting och konungsting, vilket motsäger lagens legala bevisning i övrigt. Denna bestämmelse måste således ha tillkommit i efterhand. I kyrkobalken i hsA finns ett tillägg omdonationsrätten vid själagåva. Den nya regeln motsäger andra för kyrkan inskränkande bestämmelser och har tydligen tillagts i marginalen till förlagan. Dessa bägge omständigheter visar att hsAi sin nuvarande formbör ha tillkommit efter 1327. I hsB är de blad i kyrkobalken borttagna, som innehåller bestämmelserna om själagåva och testamente. Alla andra handskrifter har dessa bestämmelser. När därför stadfästelsen uttalar att lagkommissionen och kyrkan inte har kun-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=