235 hundaret målet. Därigenomhar hundaret också krävt att få behålla tredjedelen av boten. Denna befrielse från ansvar för husägaren stämmer inte med husägarens rätt enligt edsöreslagarna att genom fredsbönen få fredköp av brottslingen. Det är möjligt att den rättigheten tillkommit senare än 1296 års redaktion av Upplandslagen. Men motsägelsen är av den art att den kan ha funnits då lagen kodifierades. Upplands- och Södermannalagarna har i sina valbestämmelser dulgadråp och danaarv som regale. Men kungens rätt är här så beskuren, att den inte kan ha varit ursprunglig. Inskränkningen på detta område var ett led i den kraftiga begränsning av kungens rätt somtillkomsten av de centrala svealagarna innebar. När det gäller dulgadråpet tar hundaret en tredjedel av boten för att det tar över ansvaret för brottet. När det gäller danaarvet tar biskopen en stor del av kungens rätt. Östgötalagen och landslagen ger kungen större rätt. De stora överensstämmelserna i dessa lagars regler om dulgadråp och danaarv är ytterligare ett belägg för att lagarna tidsmässigt ligger nära varandra. Östgötalagen indicerar dessutomen något senare avfattning än landslagen genomsina juridiskt mer utarbetade processbestämmelser.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=