234 Regale och tredelad bot Upplandslagen, som har dulgadråpsböterna som regale ger alltså kungen mindre bot än Östgötalagen. Att överhuvud taget dela en bot, som anges som ett kungligt privilegium, kan inte vara ursprungligt. Hälsingelagen har också motstridande bestämmelser; 1) boten, som är 40 marker, är kungen ensak. 2) alla dulgadråpsböter ska tredelas.'' Upplandslagen följer här den schablon omtredelning somi Alsnö stadga beslöts angående det konfiskerade godset vid edsöresbrott. När hundaret tog över ansvaret för dulgadråp i de centrala svealagarna, så har det också tagit tredjedelen av boten som vid andra dråp. Det är tydligen så att den svenske kungen liksom den norske vid ungefär samma tid tvungits till ungefär liknande eftergifter. I senare lagar sker en utjämning. Danaarv I Upplands- och Södermannalagarna tar kungen arvet efter utländsk lekman och biskopen efter präst och biskopen ensam arvet efter inländsk man. Västmannalagen ger allt utländskt arv till kungen.'^ Dalalagen ger liksomÖstgötalagen allt arv åt kungen både efter utländsk och inländsk man. Likaså västgötalagarna, utomomden döde är en utländsk präst. Då tar biskopen arvet. I landslagen tar kungen hela arvet efter utländsk man och halva efter inländsk. Men samtidigt delar han med biskopen dulgadråpsboten efter inländsk man, alltså 13 marker och 8 örtugar.*'' Södermannalagen kombinerar bestämmelserna om arv och böter. Om utländsk man dräps av okänd dråpare tar kungen både böter och arv efter honom, omhan är lekman. Är han klerk tar biskopen arvet och kungen böterna. Biskopen tar ensam böterna efter inländsk man.'^ De provinslagar som anger danaarvet som ett kungligt privilegium i sina konungabalkar är alltså de, vilka mest inskränker hans rätt i de konkreta bestämmelserna. Så som dessa utformats framstår danaarvet mer som ett biskopligt privilegiumän ett kungligt. Detta gäller även landslagen. Regalet i landslagens konungabalk är till hälften ett biskopligt privilegium. Sammanfattning och slutsatser I de centrala svealagarna har hundaret tagit över de enskilda jordägarnas ansvar för dråp på deras mark. Det gäller även dråp i någons olåsta hus. Det är målsägaren, inte hus/jordägaren, som driver målet. Där målsägare saknas driver
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=